Utmärkt att katten ska vara märkt

Vi hade en gång en katt. Det var en bestämd dam, faktiskt en riktig bitch och en fågelmördare av rang. Det sistnämnda var en trist historia.

Från årsskiftet ska katter id-märkas och registreras. Bra för att höja kattens status och kanske ett steg för att komma till rätta med problemkatter som driver runt ute.

Från årsskiftet ska katter id-märkas och registreras. Bra för att höja kattens status och kanske ett steg för att komma till rätta med problemkatter som driver runt ute.

Foto: PONTUS LUNDAHL/TT

Krönika2023-01-27 09:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Att id-märka en bondkatt från Vitvattnet utanför Kalix var aldrig aktuellt 1989. Ja, knappast för någon förutom ägare av raskatter som kan kosta åtskilliga tusenlappar.

Men från och med årsskiftet ska alla katter id-märkas och registreras hos Jordbruksverket. Det gäller såväl innekatter som utekatter. De enda som inte är tvungna är de som har katter födda före den 1 januari 2008.

Att katter måste id-märkas är bra. I grunden handlar det om att kattens status höjs. Det gör det också enklare att hitta ägaren till en förrymd katt.
Redan i fjol kom nya regler som innebär att ägare som låter katten springa fritt ute måste se till att den är kastrerad för att förhindra oplanerad förökning och därmed ökade problem med hemlösa katter.

Men att ha katten lös ute, även i tättbebyggda områden, är alltså fortfarande tillåtet. Jag kan tycka att det är lite märkligt. Det grundar jag på min saligt avsomnade kattmadam som lystrade till det något missvisande namnet Nusse.
Problemet med Nusse var hennes jagande och genom åren dräpte hon åtskilliga småfåglar. Det värsta var när hon tog ihjäl fyra storspovsungar som hon bar hem som gåva. Fågelbord var uteslutet. 

Givetvis tog hon än fler möss och råttor. Även ett par harpaltar, en iller och en retsam skata som överskattade sin förmåga att komma undan kattklor. Det var två skator och Nusse låg platt mot backen, men plötsligt flög hon två meter upp i luften och knep den ena skatan. Det sistnämnda blev jag vittne till.
Trastarna hade en annan taktik. De lågflög och pricksköt bajs på henne. Enda gångerna som Nusse var den jagade och skräckslagna.

Lösspringande katter kan givetvis också vara en sanitär olägenhet. De gör sina behov i grannbarnens sandlådor, river upp rabatter eller ställer till med annat förtret.
Som kattägare har man tydligen inget ansvar. Inte ens om en katt river sönder lacken på din nyinköpta bil anses ägaren vara skyldig. Det finns ingen påföljd att utkräva. Inte heller kan polisen utfärda några förbud eller förelägganden.

Det innebär att "grannen" måste ta saken i egna händer och skydda sin sandlåda, rabatt och bil. Men om "grannen" tar din katt och inte lämnar tillbaka den så innebär det stöld, alternativt egenmäktigt förfarande. Det sistnämnda är troligast eftersom de flesta "vanliga" katter anses sakna ekonomiskt värde. Det är också grundproblemet.