Mygg brukar aldrig besvära mig särskilt mycket sommartid, kanske kan det vara mitt tornedalska blod som gör att de inte är så intresserade? Men den här sommaren har än så länge varit ett stort undantag.
Kort sagt: Det får helt enkelt bli långklänning eller långkjol resten av sommarmånaderna! För maken till fula, bleka, bitna och rivna ben som mina får man leta efter.
En del av detta skyller jag förstås på hunden. Värsta, vilda jack russelterriern Ruben som ju förstås behöver rastas då och då. Inne i skogen är det om möjligt ännu mer blodsugare i farten och varje gång han stannar för att kissa, för att inte tala om bajsa, blir resultatet minst tre nya, fula, kliande bett ... Gah!
Maken måste absolut ut en kväll för att olja in däcket till lilla poolen och rustar sig som inför ett krig med bäckolja och tjock fleecetröja, men ändå låter blodsugarna honom förstås inte vara i fred.
"Se det positivt, du är i alla fall inte ensam där ute", hojtar jag (som slagit mig ner inomhus i lugn och ro framför en film på tv).
Givetvis börjar det sedan plötsligt att regna strax efter att inoljningen är klar. Allt jobb blir i stor sett förgäves och måste göras om ...
Grannen, som bor ännu närmare skogen och bäcken nedanför vårt område, får en dag helt enkelt nog och sätter in "fas 2" i kampen mot myggen! En Mosquito Magnet för ex antal tusen kronor införskaffas och placeras ut på tomten. En fälla som nu ska locka till sig så mycket mygg att till och med själva fortplantningen ska brytas ner.
"Njut av din trädgård och sköna grillkvällar utan objudna gäster som dessutom suger blod", intygar reklamen.
Maken, som är på besök på deras baksida, kan intyga om att det går ganska bra att njuta i alla fall. Frågan är bara om vårt hus också omfattas av räckvidden på denna apparat? Fortsättning följer ... möjligen kanske också "fas 3"? Vad det nu kan innebära?
Lika mycket som myggen är ett irritationsmoment är också förstås den ständiga frågan "Var är sommaren?" Och: "När ska det för tusan sluta regna?".
Solen lyser med sin frånvaro, likaså värmen. Maken, som är en sann optimist, klär sig i alla fall i de obligatoriska shortsen och vita linnet, men själv nöjer jag mig med ... som sagt långklänning och långkjol. Kallt var ordet - och deprimerande.
Men en stor fördel med dåligt väder är i alla fall att det blir mer tid över för shopping! En regnig lördag drar jag, moder och lillkillen iväg till det "svenska" möbelvaruhuset i Haparanda för en dags ren förströelse.
"Behöver vi verkligen en vagn", undrar moder och jag intygar med bestämdhet och rutin: "Ja, självklart".
Jag och lillkillen införskaffar sänglampor, bäddset, glas, mera glas (hos oss har glas nämligen en förmåga att både gå sönder och försvinna spårlöst) och så en del annat smått och gott.
Moder handlar dock aningen mer och vi får med nöd och näppe in alla grejer i hennes lilla bil (i spöregn på parkeringen) innan vi beger oss hemåt. Trötta, men mycket nöjda.
Man får helt enkelt väldigt mycket gjort under kalla och regniga sommardagar!
Och tro, det eller ej, nu är bättre väder äntligen på ingång!
Den där nya, randiga långklänningen blir nog rätt så fin i sommar alla fall.