Monarkist är jag inte. Har inte brytt mig ett skvatt om den där Elizabeth II, drottning av Guds Nåde över Storbritannien och en massa annat. Hon bara fanns där, en relik från en mossig tid. Tills jag råkade få ögonen på dramadokumentären The Crown. Kunde inte få nog. Bara ett avsnitt till och ett till och …
Mer rojalistisk blev jag inte. En obehaglig institution det där. Huvudpersonen var det jag föll för. En sådan kvinna! Hon som tjänstgjorde i kriget, var fordonsmekaniker, lastbils- och ambulansförare. Hon som helst ville ägna sig åt hästavel men tvingades bli drottning redan vid tjugosex och stod för sitt löfte loppet ut; England först, Elizabeth sist.
Döende skrapade hon ihop sista resterna av sin drottninghet och tog leende emot Storbritanniens nya premiärminister Liz Russ, den femtonde i ordningen. Denna stoiker är nu död och begraven och det är litet tråkigt. Känner särskilt med de två corgiehundarna. Undrar vad hon hade på sig? På sin sista resa. Någonting ljust, enkelt elegant. Och en lagom fantastisk hatt. Tror jag.
Man kan beundra och respektera människor utan att dela alla deras åsikter. Centerns Annie Lööf hör till dem. En annan stark och mycket modig kvinna som inte vikt en tum för hat och hot och mordhot. Medan andra partiledare tassat runt Jimmie Åkesson har hon rakryggat stått upp för sin linje att hålla SD borta från makten. Riskerat sin politiska karriär, till och med sitt liv.
Nu har hon klivit av. Lättad över att ha klarat sig. Oskadd. Fysiskt. Mentalt har det säkert satt sina spår. Ska vi ha det så? Skjutningar och gängkriminalitet står högt på den politiska agendan, men vad vill politikerna göra åt våldsbejakande högerextremister som hotar och dödar människor, inte i någon knarkuppgörelse utan för deras kamp mot fascism och rasism och ekonomiska klyftor?
För hundra år sedan fick Sverige kvinnlig rösträtt och för drygt nio månader sedan, ganska jättesist, sin första kvinnliga statsminister, Magdalena Andersson. Hon har redan lämnat in sin andra avskedsansökan. Omvärlden förundras. Största partiet med stigande siffror får lämna regeringsmakten som går till partiet som tillhör största förlorarna.
Elizabeth II har lämnat det jordiska och Annie Lööf har lämnat Centern men Magdalena Andersson är kvar. Hon har bara bytt om för att värma upp. Hon är större än Ulf Kristersson, Ebba Busch och Johan Pehrson tillsammans. Hon kommer att ge järnet för comeback. Kolla blicken.