Längtade du efter pizza på Nyårsdagen? Då var du antagligen bakfull. Hade misshandlat din stackars kropp med alkohol. Kroppens personal är snäll och gör sitt bästa för att fixa festen, men det tar på. Dessutom är det mest kvällsjobb på storhelgerna då alla andra är lediga.
Pizza är den medicin hjärnan vanligtvis ordinerar kroppen att behandla sig med för att återställa balansen i systemet. Numera. Förr i tiden, innan pizzabagarna invandrade och räddade bakfulla svenskar med sin helande anrättning, fick man nöja sig med feta korvar.
Att bli bakfull kan förefalla enkelt. Det är det inte. Det är ett projekt där hela kroppen, varenda mikro,pikro,nanopytt är involverad. Jag har läst på. Man vill ju liksom veta. Alkohol är ett vattenlösligt gift som lätt tar sig fram genom kretsloppet. Varenda cell blir hemsökt. Så snart du tar en klunk av välkomstdrinken går kroppen i stabsläge. Alle man på däck! Människan har tänkt ha roligt. Det här kan bli otrevligt.
Levern drar på sig gummihandskarna, ställer blodsockerproduktionen på sparlåga, och tar itu med giftet som anlänt. I den här processen uppstår acetyldehyd som gör dig illamående, det hörs ju, och ättiksyra som inte heller är så himla bra.
Alkohol är sövande. För att du inte ska somna mitt i huvudrätten, går nervsystemet på högvarv. Det är då du börjar svettas och pulsen dunkar som om du var ute på sexkilometersslingan på Grisberget.
Det du hinkar i dig rinner rakt ner, du blir pinknödig och uttorkad, får huvudvärk och osläcklig törst. Magen sätter magsaftproduktionen på högvarv, magsäcken blir ilsket röd, tarmen, som också den blir på pickalurven, slarvar med jobbet och det är då du börjar må illa och måste spy. Alternativt använda nedre nödutgång.
Roligt har du. Skrattar hemskt mycket, pratar högt och tycker dig vara vassast i stan. Du har fått en överdos av glädjeämnet dopamin. Sen tuppar du av. Vaknar med ångest, dopaminförrådet är länsat, ögonen knastertorra, Sahara i munnen, personalen har kastat in handduken, skickar SOS till hjärnan: Ring efter pizza!
Ett antal hjärnceller har dött, ligger där som en liten skräphög i väntan på sopbilen. En man i släkten säger att det bara är dom svaga cellerna som dör. Dom som inte gör nån nytta. Bara tar upp plats. Och champagne lär ju vara bra för minnet, och rödvin sägs pigga upp hjärta och kärl. Och en gång per år kan väl inte skada? Eller två. Ja, tre då.
Litet skärrad blir man. Nästan så man vill ta sig nåt stärkande. Tur att jag hittade litet undangömd hälsokost. Nästan ett kilo chokladpraliner.