Kirsty MacColl heter en engelsk favoritsångerska. Lite bortglömd numera om det inte vore för megahiten ”Fairytale of New York”, som hon sjöng tillsammans med Shane MacGowan och The Pouges. Världens bästa jullåt (sorry Bing Crosby)! Hur som helst var hon ute och simmade en vacker sommardag för snart 20 år sedan. Visserligen i Mexico men vädret påminde om vår rekordsommar. Tropiskt med andra ord. Hon var inte ensam och befann sig i ett område nära land. Då plötsligt kommer en motorbåt i hög fart. Uppmärksamheten verkar varit noll ombord och både Kirsty och hennes son blir överkörda. Kirsty träffas så illa i huvudet att hon genast avlider. Vem som egentligen styrde båten är fortfarande oklart. Båtägaren tillika multimiljonären eller hans anställde? Den senare dömdes visserligen men hade efter avtjänat straff plötsligt råd att köpa sig ett nytt stort hus. Märkligt …
Gott sjömanskap nämns som ett begrepp i Sjölagen. Det är flexibelt och inte helt lätt att definiera. Rädda andras liv och hantera tufft väder hör definitivt dit. Men även att inte dra onödigt svall och hjälpa båtgrannen att förtöja. Ja till och med att ta hem de egna soporna från Stenskär eller Fingermanholmen skulle kunna räknas in i begreppet. Viktigast av allt är dock uppsikt, ansvarstagande och hänsyn. Tro inte att du är ensam på sjön!
Kirsty MacColls baneman bröt mot allt vad gott sjömanskap handlar om. Det gjorde även den båtförare som för några dagar sedan så när höll på att köra över min mellandotter och hennes vänner strax utanför Hällskär. Det var inte många meter som skilde från en riktig katastrof. En sådan här sommar måste man förvänta sig att folk badar runt holmar och i vikar och att kanotister och metare kan ligga bakom nästa udde. Att då bränna på i 20 knop – eller mer – nära land med uppenbart bristande uppsikt är inte bara dåligt, det är snudd på kriminellt och kan i värsta fall bli det. När båtföraren sedan blev konfronterad av ungdomarna som både rädda och arga frågade vad personen i fråga höll på med, möttes de av spydigheter och sarkasmer. Det är ett förbannat uselt sjömanskap! Kanske tur att jag själv inte var hemma …
Anfäkta och anamma!