Arbetsmarknaden är urstark, säger generaldirektören för Arbetsförmedlingen. Sveriges ekonomi är urstark, säger Ekonomistyrningsverket. Men, men. Det är lika bra att sluta drömma, det går åt helvete i alla fall... En krönikör i den rosa finanstidningen förebådar Sveriges undergång. "Det går åt skogen för Sverige", står det. Illa. Illa.
Å andra sidan är det väl just skogen som håller Sverige under armarna i handeln med utriket. Utan skogen, malmen, stålet och vattenkraften (och spriten, men det var förr) skulle Sverige ligga rejält minus i handelsbalansen. Naturtillgångarna finns emellertid i norr och så högt brukar inte nationalekonomiska analytiker våga lyfta blicken, av rädsla att falla baklänges av häpnad och slå sig fördärvade. Bäst att nosa i trakten av Moder Sveas navel.
"Omvärlden skrattar åt Sveriges brist på ledarskap", står det också. Jasså? Ja, ja. Skratta på. Dom verkar inte ha det allt för roligt i omvärlden. Är det Nordkorea som skrattar? Eller möjligen finanstidningen Wall Street Journal som har sin Trump och aldrig förstått sig på den svenska samhällsmodellen.
Nåja. Här ska inte dras för stora växlar. Läser tidningen på datorn och som ickeprenumerant får jag oftast bara tillgång till rubriker och några textrader. Så jag kan ha missförstått krönikören som också är "orolig för extremlandet Sverige". Herreje.
Lugn, bara lugn. Sverige är ett land med ett i stort sett självgående folk. Här behövs inte mycket ledarskap och chefskap. Människorna vet vad som förväntas av dem och gör det som krävs. Tar egna initiativ, säger finans- och industrimannen Carl Bennet. Ett välutbildat folk, säger OECD:s generaldirektör. Ja visst. Det är inte klokt. Vi som är så korkade. I matte.
Tack vare att vi är så dåliga i teoretisk matematik röstade vi nej till euron. Vi förstod inte finessen med den där valutan. S-regeringen Persson kampanjade hårt tillsammans med borgerligheten. När finanskrisen kom 2008 var alla glada att Sverige stod utanför. Dåvarande finansministern Anders Borg fick äran att ha lotsat Sverige genom krisen, men den bör nog tillfalla folkets nej till EMU.
Ingen ledare på jorden kan i alla fall göra någonting åt tiden. Tidens användning, men inte tidens längd. Det blev morgon och det blev afton den första dagen. Och sedan har de rullat på. Tjugofyra timmar om dygnet, varken mer eller mindre.
Idag, den 21 juni, inträffar det oundvikliga. Sommarsolståndet. Närmare bestämt 06.24. Litet senare än ifjol, då det inföll redan 00.34. En får tacka för det lilla.
Det där med att tidens längd inte förändras, det var inte riktigt sant. Astronomer har grottat ner sig i uppgifter om sol- och månförmörkelser och andra himlahändelser från 720 före Kristus fram till nutid och hittat vadå? Jo, att jordens dag faktiskt blir längre. I tid räknat. Dagen förlängs med hela två millisekunder per århundrade. Om sådär två miljoner århundraden kommer vi att ha fått en extratimme! Yppii!
"Bäst att nosa i trakten av Moder Sveas navel."