Alltid trevligt med hotellfrukost, men jag hinner bara ta en tugga så krasar det till i en kindtand. Skyndar uppskrämd till toaletten och spottar ut en gammal amalgamfyllning. Känner försiktigt på tanden, den är kluven och ena delen lös. På natten sväljer jag den lösa delen i sömnen.
Får en akuttid hos Folktandvården i Piteå när jag kommer hem. Jag är som alltid lite rädd inför ett besök hon tandläkaren. Rädslan sitter i sedan mina skräckfyllda och smärtsamma upplevelser i barndomen med en hårdhänt och argsint tandläkare.
Annat är det nu. Tandläkaren som tar emot är glad och skämtsam. Sköterskan utstrålar lugn och trygghet. Tandläkaren säger att tanden inte ska dras och lagar den istället. Kanske håller det, kanske inte. Av bara farten hittar han en annan tand där en gammal lagning släppt. Det åtgärdas två dagar senare.
Men det kostar en slant. Jag betalar nästan 3 200 kronor för de två besöken. I förlängningen kommer jag sannolikt att tvingas dra tänderna och ersätta dem med någon form av implantat och då blir det dyrt på riktigt.
Jag har aldrig förstått varför tänder inte räknas som en del av kroppen när det gäller sjukvård, det vill säga är en del av högkostnadsskyddet som för närvarande ligger på 1 150 kronor.
Jag vet, det finns högkostnadsskydd även inom tandvården, men här pratar vi om helt andra summor. Jag har kanske råd, men många har inte det och det syns. Tandhälsa har blivit en klassmarkör och med tanke på att dålig munhälsa kan leda till allvarliga följder som tandlossning, diabetes, benskörhet och hjärt- och kärlsjukdomar så är det obegripligt att politikerna så länge varit mer eller mindre passiva när det gäller en så pass betydande hälso- och välfärdsfråga.
Ska vi backa bandet så att vi snart ser ut som våra far- och morföräldrar födda i början av det förra seklet. Då drogs ofta tänderna och ersattes med löständer. Min farmor hade sina i ett vattenglas på nattygsbordet under natten.
Det sägs att regeringen utreder frågan och i mars 2020 är det tänkt att ett förslag på en ny tandvårdsreform ska vara klar. ”Det ska inte synas i munnen om man har en tunn plånbok” har socialminister Annika Strandhäll (S) sagt och signalen är att all tandvård i framtiden ska ingå i det högkostnadsskydd som gäller för övrig sjukvård.
Jag är lite skeptisk och misstänker att det slutar med en halvmesyr. Här krävs majoritet i riksdagen och frågan är vilka av alla skattesänkarpartier som är beredda att stödja en sådan omvälvande reform. För dyrt kommer det att bli.