Ledig och över en kopp kaffe på torsdagsmorgonen bläddrar jag i PT. Jag gillar papperstidningar, men det mesta av innehållet har jag redan tagit del av på webben. Dock inte insändarna.
De senaste dagarna har insändarsidan varit fylld av åsikter om var ett framtida resecentrum bör ligga. Under flera år har få brytt sig, men när Norrbotniabanans fortsatta sträckning har aktualiserats igen så har många vaknat. I alla fall insändarskribenterna som till övervägande del förordar naturområdet Lomtjärn.
För 14 år sedan skrev jag en krönika i frågan efter att ha väntat på ett försenat tåg på Söderhamns resecentrum. Det är placerat utanför stan bredvid en motorväg och med en stängd mack som närmaste granne.
Jag skrev "Ensam i ett öde resecentrum utslängt i ingenstans utan möjlighet att ens köpa en dricka. Hade stationen legat mitt i Söderhamn hade jag kunnat gå och käka en bit mat eller klämma en bira" och min åsikt var att ett framtida resecentrum i Piteå bör ligga centralt.
Piteå kommuns och Trafikverkets beslut blev sedermera att det framtida resecentrumet ska placeras centralt. Ett beslut som självfallet inte hade något med min krönika att göra.
Jag dricker mitt kaffe och läser vad de kritiska insändarskribenterna skriver. Här varvas som sig bör vanligt tyckande med argument värda att ta på allvar. Moderaterna med Håkan Johansson i spetsen lobbar i frågan och det är möjligt att partiet här har hittat sin lokala fråga i den kommande valrörelsen. Observera, inget konstigt med det och jag läser Johanssons argument med intresse.
Jag kan medge att jag inte längre är lika bombsäker på att en placering i centrala Piteå är det bästa alternativet. Piteås läge inträngt mellan vatten innebär att många logistiska problem måste lösas. Det kan nog gå, men det blir trångt.
Och hur många persontåg ska egentligen passera? Hur många ska kliva av och på? Kanske är det ytterst få som någon påstod. Kanske är tanken på 44 persontåg per dygn bara en våt dröm. Kanske blir det mest godståg som rullar.
Det kan varken jag eller insändarskribenterna med säkerhet veta. Så jag vacklar, men det innebär inte att en placering i Lomtjärn känns klockren. Vad ska finnas där? Vem ska bemanna? En station ute i ingenstans som sannolikt ligger ödelagd på kvällarna.
Så, om jag ska välja blir det nog ett centralt läge.