Alla Nobelpris är utdelade. Inte heller den här gången blev männen lottlösa. De tog rubbet, så när som på ett halvt fredspris. Det gick till filippinska journalisten Maria Ressa som med livet som insats slåss för yttrandefriheten. Norge brukar få på skallen för sitt val av fredspristagare. Inte den här gången. Vilket inte betyder att alla gillar journalisters rätt att kritisera och nagelfara politiker och skatteflyktingar.
2019 skakades Nobelprisets historia av en mindre jordbävning. För första gången fick en kvinna lukta på ekonomipriset. Fransyskan och nationalekonomen Esther Duflo tilldelades en tredjedel av priset. Hon borde egentligen också fått del i medicinpriset för sin upptäckt att människan inte är utrustad med någon fattigdomsgen som gör dem lata och oföretagsamma och har sig själva att skylla. Annars en bekväm inställning som friar politiker från ansvar och stärker dem i sin tro att sänkt a-kassa, sjukpenning och socialbidrag är den eldkvast i baken som krävs för att få folk att jobba.
Esther Duflos kunskaper har inte uppstått i några laboratorier. Hon har studerat verkligheten och upptäckt att fattigdom har sina rötter i hårda livsvillkor som politiska beslut kan ändra på.
Gubbväldet bland ekonomipristagarna är överväldigande. Inte heller i år ville Riksbanken överraska världen. Priset går till tre amerikanska (ursäkta) gubbar, David Card, Guido W Imbens och Joshua D. Angrist. Det finns ett förlåtande skimmer över valet. Också dessa tre professorer har studerat verkligheten och egentligen kommit fram till självklarheter. Men när det sägs av professorer i ekonomi och värderas till tio miljoner i prispengar, får det en helt annan tyngd.
Pristagarna belönas för sin upptäckt att tidiga insatser i skolan har stor betydelse för barnens framtida möjligheter att lyckas på arbetsmarknaden, att högre utbildning ger avsevärt högre lön och att inte ens kraftigt höjda lägstalöner ökar arbetslösheten. Bara en myt.
Tänk det har Spalten också misstänkt. Företagen anställer inte av välgörenhet och när lågavlönade får mer pengar köper de mer för behovet är stort. Den där löneförhöjningen kommer till sist företagarna till godo på ett eller annat sätt och statskassan växer.
Verkligheten är full av pågående experiment. Exempelvis skattefinansierad vinstdrivande välfärd i privat regi. Någon intresserad forskare? Det kan bli Nobelpris.