”Jag måste lära mig att lyssna på kroppen!”. Eller ”Du måste lyssna på din kropp!”.
Man säger det till sig själv och till andra. Jag hör uttrycket minst en gång per dag. Vi vill tro att vi löser stressproblemet med detta ideliga lyssnande. Vi tränar och tränar på att lyssna på kroppens signaler. Vi har lärt oss att på ett hyfsat sätt dessutom tyda dessa signaler. Men sedan verkar det vara stopp. För hur mycket vi än lyssnar verkar vi vara lika stressade ändå.
Problemet är att lösningen för att klara av stress, den har vi ännu inte lärt oss.
.
Det verkar nästan vara så att vi inte är riktigt lyckade om vi inte stressar och har ett ”tight livsschema”. Om man inte har det stressigt på jobbet, så skaffar man sig en tight fritid eller vice versa.
På något sätt har det blivit status att ha häcken full. Kanske sänder det ut bra signaler? Man känner sig betydelsefull. Värdefull.
För något är det i alla fall som tar oss till stressen hela tiden. Jag är så kaxig att jag tror att jag har svaret: Det räcker inte med att lyssna! För när vi gjort det fyrtioelva gånger och är skitnöjda med det – så har vi ju ändå inte fattat. Det handlar om v-a-d vi ska göra av dessa signaler och det kroppen faktiskt meddelar oss.
.
Vi behöver ta oss själva på allvar och verkligen agera. Kanske behövs en rejäl förändring. Bryr vi oss inte om det kroppen säger, då skriker den ännu högre.
Om vi fortfarande inte gör något, så ser kroppen till att lägga oss helt platt. De inflammerade skulderbladen kan inte röra sig. Inte ens hjärnan är kapabel till att fungera.
Går det så långt kanske det inte finns något annat val än att just lägga sig platt i några månader. Tyvärr leder stressen dit för många.
.
Så vad ska man göra då? Ska man pressa in ännu fler saker i schemat? Jo, det är en enda sak du bör prioritera för att orka. Och det är vila. Sömn. Hjärnåterhämtning.
Att någon bara sover fem, sex timmar per natt kommer en vacker dag att bita den personen i arslet. I klarspråk.
En lång tid av bara en eller två timmars mindre sömn per natt, ökar risken markant för utbrändhet, utmattning och depression. Tidsperioder lika långa som tiden då man lidit brist på sömn. Och det luriga är, att man vänjer kroppen med mindre sömn och den signalerar ofta inte förrän det är för sent.
.
Jag ser inte att våra scheman och våra liv kommer att förändras och bli lättare. Snarare tvärtom, med allt vad krav och annat som fyller våra stressiga liv heter.
Men. Vi kommer att måsta bli världsmästare på återhämtning, sömn och att hitta små pauser där vi vilar.
Själv har jag ett helt galet schema med två idrottande barn, eget företag, en egen idrottssatsning, umgänge med familj och vänner (som tyvärr ofta blir lidande) och massa annat! Jag hade kunnat vara både utbränd och vidbränd om det inte varit för en bra återhämtning och en bra mathållning. Jag kan vara nästan hur stressad som helst, men nog fasen lyckas jag lägga igen ögonen och sussa tio minuter ändå. Det kräver lite övning – men det går!
.
Jag får ofta frågan hur jag kan gå och lägga mig så tidigt på kvällen? Jo, för att jag är trött och behöver sova för att orka med mitt tempo. Jag vill vara pigg och alert då en ny dag vankas.
Har man gått så långt att sömnen är påverkad är det hög tid att agera. Sömn och vila läker nedbrytningen. Punkt.
Sedan hävdar jag att maten också har stor betydelse i sammanhanget. Att ge kroppen den kärlek den förtjänar. Vad den kärleken innefattar har nog bara du själv svar på, men också det kräver ett noggrant lyssnande. För trots att kroppen skriker efter socker, så är det tyvärr inte det den behöver. Sad but true.
.
Att vi börjat lyssna på kroppen är så klart bra. Men att följa order är nästa steg. Att agera utifrån dessa order är inte lika lätt. Men ett steg är att ställa sig frågan: Kan jag sova en timme mer per dygn? Kan jag mikrovila eller sova en stund mitt på dagen? Det senare borde vara en självklarhet på alla arbetsplatser om man vill fortsätta att ha en frisk och alert personal.