Kanske går det för batteribolaget som för mjölkbönderna på Nya Zeeland. En kvinna som bott och arbetat i landet, berättar hur Kina blev storkund hos landets mjölkbönder som byggde ut sin verksamhet i takt med den ökande efterfrågan.
När produktionen stod på topp sa kineserna tack och adjö och där stod bönderna med skulder och en gigantisk mängd mjölk som inte gick att sälja. Återstod nedläggningar och konkurs.
Då klev Kina in som den räddande ängeln och köpte hela faderittan för en struntsumma och korna började åter mjölka och blev en god affär. Fast inte för de skuldtyngda nya zeeländarna. En sedelärande historia om risken med att bli beroende av någon som vill få bort dig från marknaden.
Mitt i all sorg (för det är det ju) och medkänsla med Skellefteå och skellefteborna och batterifabriken, kan jag som självgod Piteåbo inte låta bli att tänka; tack och lov, det kunde ha varit Piteå som satt där med Svarte Petter på hand och skägget i brevlådan, men vi klarade oss, den här gången också. Tack vare våra politiker och näringslivsambassadörer som kritiseras för att aldrig komma till skott. Fullkomligt renons på riskvilja.
Piteå har varit illa ute tidigare. Kärnkraftverk i Jävre, aluminiumsmältverk på Haraholmen. Vindkraftsparken kunde inte stoppas, så den fick kineserna, men den där järnvägen ska nog fås ur spår eller förläggas bakom soptippen på Bredviksberget.
På håll ser man saker och ting klarare än när man står med näsan i målarburken. Den sedan länge utflyttade Piteåsonen, numera stor och respekterad riskkapitalist, Staffan Persson, luftade vid ett av sina besök i hemstaden misstankar om att Piteåborna inte vill ha tillväxt. De blir så stökigt då.Trångt på gator och torg, strid om p-platser, köer på Ica och Coop och Systemet. Vi har det så bra som vi har det. Bekvämt och lagom.
Och skulle det nu blir en sjuhelsikes tillväxt i Skellefteå och Luleå kommer Piteå att få sin beskärda del. Piteå blir vattenhålet dit utarbetade skelleftebor och lulebor flyr den dammiga och bullrande tillväxten. På helgerna. På vardagarna får vi vara ifred.
Seriöst. Politiker och kommunchefer gör väl så gott de kan och från djupet av mitt hjärta hoppas jag att Skellefteå, skellefteborna och Northvolt klarar krisen. Jag ska ta upp det med Gud i min aftonbön.
Annars finns ju Ebba Bush.