"Hjälp! Jag har kommit in i sockerfällan igen! Kolla, fullt av eksem igen. Och tänk så slö och trött jag blir av allt socker, orkar inte ens ur sängen. Det här går inte mer. Vad ska jag göra? Har du någon tid?”
Måndag den 9 januari. Vardag efter alla "sötehelger" och min telefon går varm.
Sms, samtal och mejl av människor som kört i diket än en gång. I desperat behov av hjälp för att de mår dåligt, har spårat ur under helgerna och måste upp på banan igen.
.
Sockerberoende och sockerstopp. Det är mest troligt de två mest använda orden i min bransch just nu. Socker är ett enormt stort problem. Och det tycks bara bli värre i takt med att vi uppmärksammar det. Varför spårar människor ur så många gånger, trots sina sockerstopp när det gäller de vita, söta kornen?
Jag är intresserad, letar ständigt nycklar, ser tendenser och hänger med i trender, men främst lär jag mig nytt. Lär av misstag och ser med egna ögon vad en specifik människa behöver få med i just sin ryggsäck, när det blir tal om beteendeförändring – och som i detta fall – problem med socker.
.
Socker triggar. Sedan stenåldern har det varit något som människan på ett eller annat sätt sökt. I till exempel växtlighet. Det gör djuren och insekterna med. Ställ upp ett vattenglas och ett glas hallonsaft bredvid varandra en varm julidag. Inte är i vattenglaset det blir sommarfest! Men vid hallonsaften flockas svarta svärmar av flugor och andra insekter som i princip kan sätta livet till för att få smaka av de söta dropparna.
.
Jag tror inte på ideliga sockerstopp. Jo, i ett undantag: Man slutar med allt vad socker och supersnabba kolhydrater heter. Man säger hejdå till alla livsmedel som innehåller detta. Även alkohol som innehåller galet mycket socker. Om man aldrig mer i sitt liv har tänkt att äta något sött. Aldrig. Ja då kan det vara gångbart.
Men om man känner att någon jäkla gång måste man väl ändå få käka kladdkaka eller en semla, då är ett sockerstopp bara waste of time.
För då kan du med hundra procents säkerhet veta att du kommer att åka dit på de vita kornen igen. Och igen och igen.
.
Jag är nog rätt tråkig. Tror att förbud triggar ännu mer än vad själva sockret gör. Vi vill utmana förbud! Det krut du lägger på att ständigt förbjuda livsmedel – lägg det istället på att gå all in och lära dig hantera dem.
Hur fasen ska vi göra det då? Tja, det har jag inte ännu exakt recept på. Men jag vet i alla fall att majoriteten inte är beredda på att vara utan socker och snabba kolhydrater för resten av livet.
Det finns faktiskt en del som helt lägger av med socker, som klarar det och det är ju så klart det allra, allra bästa! Men de flesta – ledsen att säga det – gör det inte och blir bara deppiga när det upplever att de "misslyckas".
.
Jag (och inte bara jag) har kommit fram till att man blir beroende av snabba kolhydrater om man övervägande äter just det. Men får vi ordning på ätandet och lär oss skillnad på att vara sugen, uttråkad, hungrig och törstig, ja, då har vi kommit en grymt bra bit på vägen. Dessutom har vi lagt vårt krut på rätt sak.
Sockerberoende finns med all säkerhet, men om vi bara slutar konstatera detta i tid och otid och lägger ner energin på att ifrågasätta varför och vad man kan göra istället för att förbjuda, så har man med största sannolikhet tagit ytterligare ett steg i rätt riktning. En sak vet jag i alla fall. En förändring man har tänkt göra, är det ingen idé att man gör, om man inte har tänkt hålla den livet ut.