Jag är medveten om att talesättet "Vid sina sinnens fulla bruk" har en annan betydelse än som en applikation på just min personlighet. Men eftersom jag redan i ingressen svarat "nej" så tarvar det väl att jag ger mig ut i sinnenas rike. Eller "va"?
Som en kort avvikelse vill jag rekommendera psykiatrikern Anders Hansens tv-serie "Din personlighet" på SVT Play.
Men tillbaka till mitt ärende. Jag känner mig alltså fullt tillräknelig och min hustru ger mig ett svagt hummande bifall. Vad andra tycker är per definition rätt ointressant.
Mitt problem är ett helt annat och jag delar det med många andra, exempelvis sångaren Ozzy Osbourne (bilden). Jag/vi hör så förbannat dåligt. Särskilt mitt tinnitusdränkta högeröra är allvarligt ansatt. Visst, jag har hörapparat och det hjälper en del och visst går appen att ställa in i olika lägen, men i stimmiga miljöer blir det jobbigt ändå.
Numera är mitt vanligaste ord "va" och jag kan försäkra att varken familj eller vänner har särskilt stort tålamod med detta. Särskilt när de märker att jag ibland inte har på mig de nästan osynliga hörsnäckorna. Många gånger nickar jag och låtsas höra. Det är inte utan att en bävar lite över hörbarheten framöver.
Det har också fått mig att fundera över vilket sinne som skulle vara värst att förlora. Efter en operation för runt 15 år sedan låg jag inlagd på Sunderby sjukhus. Här törs jag väl tycka att sjukhusmat sällan eller aldrig uppnår några större kulinariska höjder, men mitt problem då var att det inte smakade nånting alls. Kokta oblater, kanske.
Så där låg jag och ängslades och när hustrun kom på besök tog hon med mig till sjukhusfiket. En räkmacka hägrade, men den smakade inte heller nånting. Jag blev rädd på riktigt.
Den ronderande läkaren kliade sitt huvud, men sedan föll hans blick på en liten medicinburk som jag fått mot min fasliga muntorrhet efter operationen. "Det där kan vara boven i dramat" sa han och, ja, han hade rätt.
Här kan jag göra en till liten avvikelse och rekommendera den tvådelade dokumentären "Smak" (Vetenskapens värld, SVT Play).
Men vilket sinne skulle då vara värst att förlora? Det har jag förstås inget facit för, men för egen del tror jag inte att det är smak eller lukt eller ens hörsel. Känsel? Nej, inte det heller.
Jag måste säga synen. Att inte längre kunna se allt det vackra och sinnliga känns som ett totalt mörker.