Smärtsamma maktlekar

KRÖNIKA2011-11-25 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Högstadiet och ny skola. Vi åkte buss dit och som en skock förskrämda lantisar blandades vi med hundratals andra på Gunillaskolan i Malmberget. En skola som snart skulle bli känd som Sveriges värsta i rikspressen. Det här var innan förorterna i storstäderna förvandlades till segregerade ghetton där hopplösheten är den dominerande känslan när man vaknar på morgonen.

Jag vet inte om Gunillaskolan var helvetets bakgård, men jag vet att mobbning, våld och vandalisering var vardag. Jag kan heller inte minnas att vuxenvärlden brydde sig nämnvärt om vad som hände utanför lektionstid. Jag var inte särskilt utsatt och jag vet inte om jag var rädd, men definitivt på min vakt.

En av pojkarna i en parallellklass är för övrigt numera ökänd som den man som tog livet av Pitekvinnan på en rastplats utanför Gällivare. Som jag minns det gjorde han inte särskilt mycket väsen av sig under skoltiden.

Det jag däremot minns är alla vansinniga och smärtsamma lekar som florerade på skolan. I lördags läste jag i PT om att dagens barn leker "sudda bög" och "leka slav" och en Sannie Wedberg uttalade sig om dessa maktlekar. Jag fick intrycket av att det här skulle handla om relativt moderna fenomen, men så är det inte.

På Gunillaskolan var "nazistpoker" väldigt populärt. Reglerna har jag svårt att minnas, men den som förlorade fick utstå drag med kortlekens kant på underarmen. Mardrömmen var att dra en kung och tvingas utstå tolv drag.

Om det gjorde ont? Har jultomten skägg?

En annan lek gick ut på att vinnaren fick slå med full kraft på förlorarens hand som låg mot bordet. Knepet var att kupa handflatan något för att minska skadeverkningen, men ibland blev följderna stora. Att i sista stund dra undan handen var i princip en inbjudan till gruppstryk.

En variant, som jag av självbevarelsedrift aldrig deltog i, var att två personer tryckte underarmarna mot varandra. En glödande fimp lades emellan och sedan var det bara en tidsfråga innan någon vann. Det blev väldigt fula ärr.

Det här var 70-tal och, som sagt, på Gunillaskolan, men jag har förstått att det förekom grymma lekar på andra skolor i andra städer också.

Det här är inget försök att bagatellisera det som händer i nutid. Tvärtom är det trist när barns lekar spårar ut i våld och tortyr. Precis som på min tid är det utan tvekan vuxenvärlden som har ansvaret.

Du kan prata om normer och värderingar, föräldrarnas ansvar, men på skolan är det grupptrycket som råder och bara lärare och annan skolpersonal kan stävja när något urartar och blir fel. Det ansvaret borde aldrig skolans personal kunna frånsäga sig.

För övrigt svarade jag på en insändare i onsdags om snödjupet i november 2010. Fel, hävdade Anders Nordin, och jag gjorde en Juholt, men under veckan har flera läsare hört av sig med beskedet att det är jag som har rätt. Det var visst snö runt den 18 november och dessutom var det bara minusgrader. En koll på SMHI:s snödjupskarta ger också täckning för mitt påstående. Dessutom var det kallt.

Jag som trodde att även solen hade sina fläckar måste backa och konstatera att fläckarna bara är synvillor.

Jag hade rätt. Jag har alltid rätt. Den som påstår något annat har fel.

Läs mer om