Vi människor söker gärna mönster och linjer för att göra tillvaron lite lättare att orientera oss i. Göra den mer lättbegriplig. Vi vill att det ska finnas samband och vi kategoriserar och bedömer efter de mallar och skygglappar som vi bär med oss. En del tror att det är ödet som är avgörande när vi famlar oss fram i ett försök att begripa vilka vi är och varför. Men egentligen gör vi hela tiden mer eller mindre medvetna val och ofta handlar det bara om slumpen. Som att välja stig när du är vilse i skogen.
För troende människor är det snarare någon gud eller uttolkare av trosläran som får vara ledstjärna, sanning och ljus. Allt är förutbestämt. Och om inte, håll dig i skinnet för annars blir det ingen promenad i parken efter detta.
Vi människor har i tusentals år anammat myter som vi gjort till sanningar. De flesta är nog överens om att alla former av religion bygger på mytologiska berättelser skapade av människor för att få kontroll och ordning eller bara för att göra tillvarons kaos lite mindre obegriplig. Oj, där kom en tsunami och dränkte nästan alla. Guds straff eller?
Eller ta synkronicitetstanken, ursprungligen lanserad av Jung, som exempel. En tanke som gärna new age-personer bejakar och som är en slags idé om meningsfulla sammanträffanden. Yeah, allt har en mening och det är lilla jag som står i centrum. Hört talas om slumpen?
Men, som sagt, det ska kategoriseras och dömas så att vi kan placera allt och alla andra i behändiga mallar. Sån är du och du, men vem är jag?
Kanske finner en del hopp i horoskop eller försöker ge det ett vetenskapligt skimmer i form av astrologi. En period i min ungdom hade astrologin fått fäste i bekantskapskretsen, särskilt bland kvinnor. Vid ett tillfälle frågade en av de mest trosvissa vilket tecken jag var och eftersom jag är en skamlig man så ljög jag att jag var skorpion.
Den självutnämnda astrologen utbrast triumferande ”jag visste det” och började rada upp karaktärsdrag som kännetecknade skorpioner.
Jag lät henne hållas en stund och avslöjade sedan att jag var vädur. Hon vägrade ta in det och höll fast vid det mönster hon trodde att jag var.
Nästa vecka ska vi prata om vilken färg du är, lilla vän!