Slipper se ut som en tönt

Märkligt hur många saker som försvinner över vintern, men vegan sitter numera som ett smäck.

Vegan är fixad med nål och tråd och sitter nu som ett smäck.

Vegan är fixad med nål och tråd och sitter nu som ett smäck.

Foto: Ove Lundmark

Krönika2019-07-02 15:38
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Sommar igen. Båtarna i sjön, havet glittrar och den sedvanliga kyliga juninordvästen blåser myggorna från holmen. Skönt men kallt. Våren och försommaren är annars en bråd tid med mycket som skall fixas. Är dessutom i en dålig period just nu då allt jag tar i går sönder. Bilen, utbordaren, frysboxen och den livsviktiga skruvdragaren är bara några exempel på hur tiden handskas med människans uppfinningar.

Fast jag är ganska säker på att livslängderna är förprogrammerade. Hur skulle tillväxten annars fortsätta öka i vad som verkar vara det oändliga? Det gäller alltså att ha en lagom mix av gamla och nya prylar.

Avfärd söderut sker vilken dag som helst. Feelgood är redo och det mesta är framletat. Märkligt annars hur saker bara kan försvinna under en vinter. En stövel saknas, de nya handskarna från i höstas likaså och innehållet i den fina flaskan whiskey som skulle räcka hela sommaren är även det borta. Mystiskt.

Däremot hittade jag igen min gamla vegamössa, den med lackskärm. Har aldrig gillat basebollkepsar. Man ser ut som en tönt och de är värdelösa på sjön. Den överdrivet långa skärmen som får bäraren att likna en anka i profil, är mest i vägen eller så tar den vind och blåser i havet. Vet inte hur många kepsar man matat Neptun med genom åren. Tur att man får dem gratis när man köper segel för tiotusentals kronor eller vinner dem på någon regatta. Köpa? Icke! Fattar inte att folk bär dem, en del till och med bakvända. Borde förbjudas!

Kan faktiskt tycka att barndomens kepsar var snyggare. En grön Lantmanna med genomskinlig skärm, en Strands glass med sina racingrutor eller kanske den coolaste av dem alla, LBC med snedställda gula bokstäver mot en svart bakgrund. En del saker var faktiskt bättre förr.

Därför blev vegan ett kärt återseende. Låt vara att jag fick jobba lite med sax, nål och tråd för att få till passformen, då jag har Piteå tredje största skalle (nix, avslöjar inte ettan och tvåan). Men nu sitter den i alla fall – bokstavligt talat – som en smäck, blåser inte i sjön och jag slipper se ut som en tönt. Hoppas jag.

Ohoj.

Läs mer om