Trender är ingenting jag bryr mig om. Absolut inte. Min integritet är höjd över alla nymodigheter. Däremot testar jag alla nya idéer. Bara för att bevisa att det inte funkar. FoU, Forskning och Utveckling, är kanske bekant. Jag jobbar med motsatsen, FoA, Forskning och Avveckling.
Så här är det. Vi lever i hjärnåldern. Intresset för hjärnan har aldrig varit större. Det i sin tur beror på att allt fler blir äldre och allt fler blir glömska och behöver hjälp och det kostar skattekronor. Därför forskas det för högtryck i laboratorierna i hopp om att hitta sätt att pigga upp hjärnan och forskarrapporterna duggar tätt.
"Ett års styrketräning kan göra din hjärna två år yngre", är rubriken på en kanadensisk forskningsrapport. Artikeln illustreras av en kvinna som ligger på rygg och hivar skivstång. Hon ser redan ut att vara två år yngre. Än jag. Yes! Ut i garaget och rota fram den där skivstången, en familjeklenod. Hittar den tillsammans med en död pippi, en pilfink som inte dött av överansträngning men väl av att ha blivit inklämd bakom järnstången. Ledsen knatar jag iväg och begraver den i ett stort blad i en grop i grannens lilla skog. Därefter hamnar skivstången på verandan, där den mellanlagras och glöms bort. Ända tills jag stöter lilltån i den och svärande hoppar runt och det är bra för då ökar farten på blodomloppet, hjärnan syresätts och jag kommer ihåg att jag skulle träna upp minnet.
All fysisk aktivitet är bra för hjärnan. Hos ung som gammal. Inte ens vid nitti är det kört. Gå, springa, styrketräna. Nya gråceller växer upp, ledningarna mellan hjärnans olika avdelningar öppnas, minnet förbättras, stresståligheten ökar liksom uppfinningsförmågan och förmågan att lösa problem och göra flera saker samtidigt (gäller även män). Till och med intelligensen sägs öka.
Att röra på benen ger en typ av förbättring, styrketräning en annan. Om man kan få dubbel utdelning genom att både lyfta skrot och röra på benen är ännu inte klarlagt, mer forskning krävs. Under tiden kan vi amatörforskare testa. Hjärnan är inte kräsen när det gäller benrörelserna. Här behövs inget maratonlopp. Hjärnan räknar alla steg. Även den där morgonturen mellan sängen och toan ökar skarpsinnet.
Huruvida det där med skrotlyftandet ska falla under rubriken "avveckling" vet jag inte än. Har bara hunnit med tio lyft. Det finns mer på repertoaren för 65-plussare. Exempelvis testar jag att stå på ett ben, medan jag borstar tänderna och samtidigt räknar från ett till hundra baklänges, helst på ett främmande språk. Mycket avancerat. Sedan måste jag lägga mig, såvida jag inte redan ligger, därför att jag ramlat och slagit huvudet i tvättstället.
Ett tredje tips, som Spalten finner särskilt tilltalande, är det som en 90-årig dam fått av sin vän, hjärtläkaren. Gå i trappor och drick champagne, så ordnar sig allt. Övningarna bör nog inte ske samtidigt, men ändå. Jag säger som en alldeles för tidigt bortgången Jacob Dahlin: Skål, ta mig fan!