Examen i dag och med tanke på högsommarvädret har jag en känsla av att många föräldrar är lite extra oroliga för sina tonåringars firande. Nej, jag vill varken skrämmas eller måla fan på väggen, men det kan vara bra att se nyktert på det hela.
En större snackis är kanske religionens närvaro i samband med skolavslutningen. Reglerna är klara, bön och välsignelse är förbjudet och från den 1 juli kan den som inte följer reglerna dessutom straffas.
I ett sekulariserat och mångkulturellt samhälle är det givetvis viktigt att alla kan delta. Huruvida en präst ska medverka eller inte är sannolikt av sekundär betydelse.
Samtidigt vore det en smula tomt om det inte gick att sjunga "Den blomstertid nu kommer". Jag har inget emot "Idas sommarvisa", men jag stämmer hellre in i Kolmodins klassiska psalm, trots att jag inte är kristen. Det är en vacker sång och en ljuv text.
Turligt nog får vi sjunga den.
I dag sjunger min älskade dotter Bo Kaspers vackra "Dansa på min grav". En text som jag tar till mitt hjärta och som på några korta rader säger mycket om rätten att vara sig själv och våga stå emot. Att inte dansa efter någon annans pipa eller "buga för någon idiot". Det är stort.
Min lilla fransyska Polly har fyllt ett år, men är lika barnsligt lekfull. Snart får hon en kompis. Country Bob blev så förtjust i henne att han ska skaffa en egen som lystrar till namnet Dancing Dolores. Passande nog ska hon heta Dolly. Efter Parton, inte fåret.
Jag känner en kvinna som en gång brevväxlade med en trevlig engelsman som hon träffat i samband med studier. Det var en kompisrelation utan sexuella referenser. Trodde hon! Tills hon fick ett brev som innehöll ett foto på den trevliga engelsmannens erigerade penis.
Där och då tog brevväxlingen slut.
Jag påstår inte att storyn skulle vara utmärkande för mäns känsloliv (möjligen underliv) eller på något sätt sedelärande, men händelsen poppar upp efter kongresspolitikern Anthony Weiners omtalade Twitterbilder på sitt skrev.
Korkat, visst. Särskilt med tanke på att wiener är slang för snopp i staterna. Weiners wiener. Det hade bara fattats att han hetat Dick i förnamn.
Dick Harrison är en flitig och kunnig historiker och min kvällslektyr har nyss varit hans biografi om den svenska 1400-talskungen Karl Knutsson Bonde. På alla sätt en maktmänniska av sin tid.
Det finns bara ett problem, den bok jag köpt är defekt. Halvvägs in i boken, på sidan 192, får historien ett frustrerande avbrott enär det plötsligt saknas drygt 20 sidor. Mitt i en mening, så nu måste jag låna en komplett version.
Men jag skyller inte på Dick. Eller Weiner! Det måste vara den där Nisse på tryckeriet.
Läser senaste numret av Ottar och fastnar för en notis om dermoidcystor. En ofarlig tumör i en äggstock. Förr trodde man att det var ett ofullgånget foster, men nu vet man bättre.
Enligt Ingemar Joelsson, professor emeritus i kvinnosjukdomar, är orsaken till att en dermoid uppstår okänd, men den bildas av samma cellanlag som bildar ägget. Därför kan olika slags vävnader utvecklas inne i en dermoid, till exempel hår och tänder. Även fynd av ett öga finns beskrivet.
Tänder, aj aj!