"Hus och Hem", "Drömhem och trädgård", "Allt om trädgård", "Tinas trädgård", "Äntligen hemma", "Sommar med Ernst..."
Maken suger praktiskt taget i sig allt som har med trädgård och hem att göra under semestern, både via tidningar och en rad olika tv-program.
Men "Sommar med Ernst" tillhör nog favoritprogrammen. Att se Ernst traska omkring barfota, filosofiskt betrakta och beskriva omvärlden och vad han planerar att göra härnäst: Lägga in ett nytt trägolv eller tillverka en fin blomkruka på en arbetsbänk som står nere vid vattnet någonstans för att sedan plötsligt övergå till att göra inläggningar eller laga mat istället...
"Men en sådan där låda har ju vi också" utbrister jag och syftar på den lite sunkiga trälåda som vi lägger våra badgrejer i intill lilla poolen hemma: Slemmiga simglasögon, badringar, håvar och badankor.
Men Ernst har minsann inte sina lådor som några himla förvaringslådor utomhus, nej då, istället förvandlas de till superfina sängbord inne i sovrummet istället.
"Hm, så där kunde man ju också kunna göra!" konstaterar vi i soffan (jag lite skeptiskt, maken mera lyrisk!)
Vårt sommarprojekt hemma känns dock som ett oändligt projekt, nämligen att bygga ett staket på baksidan mot lekparken. Först ska det byggas, sedan kommer det om möjligt ännu mera tragiska jobbet att måla det vitt i flera lager.
Byggstart var redan någon gång i maj och plötsligt drabbas jag (så här på slutet av semestern) av en stark önskan om att äntligen få göra det klart. Ringer vänner som erbjuder sig att hjälpa till att måla.
Maken fixar virke för att bygga klart det allra sista och färg för att sedan kunna grundmåla allt klart så att det bara återstår att måla det allra sista varvet när våra vänner kommer och hjälper till nästa morgon.
Jag åker förbi mamma i Norrfjärden för att hälsa på och ger maken instruktioner innan: "Bygg klart det allra sista nu så kan jag grundmåla när jag kommer tillbaka om några timmar"
Återvänder på eftermiddagen och ser till min förvåning att staketet inte alls är varken byggt eller målat, istället traskar maken omkring barfota på baksidan i full färd med att färdigställa ett land.
"Så här skulle nog Ernst också ha gjort" konstaterar han upprymt och syftar på den stubbe han behållit mitt i alltihopa och sedan stället en hink med perenner i på.
"Men den där hinken ska ju stå vid poolen" utbrister jag surt och betraktar skeptiskt de svartmålade trälådorna med rabarber, jordgubbar, smultron och annat smått och gott i som står uppställda med grus runtomkring och en hylla full av krukor.
Att staketet inte alls är påbörjat är ingenting som maken reflekterar över det minsta:
"Shit, min man har transformerats till Ernst"
Fast egentligen var det ju från början lillkillens idé att göra ett land, så nu har jag både en "Mini Ernst" och en "Stor Ernst" hemma, storkillen suckar dock bara åt det hela och själv morrar jag lite åt att staketet inte alls är så färdigt så som jag skulle vilja ha det.
Men landet blev jättefint, ju mer jag betraktar det desto mer kär blir jag! I morgon kväll bänkar vi oss givetvis framför "Sommar med Ernst".
Makens nya idé är nu att bygga ett växthus som även ska kunna fungera som ett lusthus (antar att det kan bli en hel del måleriarbete då också)
Och jo då, staketet är faktiskt också helt klart nu. Äntligen!