Sex och våld gör sig dåligt i rutan

Våld och sex är svårt att skildra med språk, och vår kultur dränks i dåliga försök.

Simon Olofsson

Simon Olofsson

Foto: Jens Ökvist

Krönika2020-09-15 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Stellan Skarsgårds nya film ”The painted bird” har fått biobesökarna att lämna salongerna. Anledningen ska vara det mycket visuella våldet. I en intervju med Skarsgård i DN rycker han på axlarna och kontrar med en slående sanning: ”Våld ska inte vara behagligt.”

Detta är mycket sant. Hundra års debatt om filmvåld och sedermera våld i tv-spel har däremot fokuserat på motsatsen: våldet får inte vara obehagligt. Resultatet är en kultur fullständigt genomsyrad av icke-obehagligt våld. Från "James Bond" och superhjältefilmer till skräckfilmer och skjutspel så matas vi med våld som förvisso ska se våldsamt ut men som saknar alla aspekter av hur verkligt våld upplevs och de facto ser ut. I stället formas vår uppfattning av våldets varande av rena amsagor. Resultatet är flera generationer med kids som växer upp med en fatalt skev uppfattning av våldet som underhållning och estetik, med risk för grava underskattningar av dess verkliga konsekvenser.

Nyligen fördes en intensiv debatt i media gällande porrens skadeverkningar på ungdomars sexliv. I en värld där tv och streamingplattformar undervisar oss i pseudo-våldets karaktär är det inte konstigt att samma pedagogiska kanaler gäller för sex. Resultatet är att allt fler ungdomar testar gränser med allt våldsammare sex, många gånger trots att de känner press och även direkt motvilja. Stryptag, hårt analsex och slag mot kropp och ansikte ska enligt vittnesmål höra till vardagen i många tonåringars och unga vuxnas sexliv. Det är helt enkelt så de tror att sex ska vara.

Våld och erotik har en grundläggande egenskap gemensamt: de är svåra att översätta till medierade format. Splatterfilmen och porren har gjort våldet och erotiken till något mekaniskt och eskalerat i dess extremer. De tappar därför all psykologisk anknytning. Våldet blir inte obehagligt, sexet blir inte fint. I dessa genrer är vi verkligen bara högar av kött. 

Å andra sidan är litterärt våld likväl som litterärt sex oftast bara pinsamt. Pretentiösa skildringar och språkliga utsagor gör ingen rättvisa till varken våra könsdelar eller våldets vulgaritet. Våld och erotik är två intimt sinnesbaserade upplevelser. Det är svårt att kommunicera hur de känns. Att vi så ofta saknar vedertagna språk för att skildra dem är farligt.

Våld ska vara obehagligt. Sex ska vara fint. I kulturform motsvarar de sällan verkligheten. Tyvärr vill verkligheten alltför ofta imitera fiktionen.