I dag vänder det. Klockan 11:44 infaller årets vintersolstånd. Nästa år får vi vänta till klockan 17:28. Det är bara uthärda. Dagarna som följer blir ljusare och ljusare till dess det är så ljust att man inte kan sova. Då får vi sömnstörningar. Käre bror sov i en garderob under sommarhalvåret.
Mellan vinter- och sommarsolstånd kommer både fasta och fläska. Julens dignande bord står på darriga ben och snart kommer tomten och skrämmer små barn. Min tro på tomten tog ett hastigt slut. Orsaken var att han föll på bron och svor. "Jäklar!" Svordomar tillhörde sånt som kunde leda till indragning av julklappar. Så vad var det här för hmhm-tomte.
Med barnets skarpa sinne för detaljer såg jag att tomtens byxa fått en reva på knät och i den revan glittrade någonting som absolut såg ut som storasysters nylonstrumpor. En sensation i strumpvärlden som förevisats tidigare på dagen. Tomten kanske fanns, men en svärande tomte i nylonstrumpor...?
"Jag har egentligen aldrig tyckt om julen. Inte ens när jag var barn. På julafton blev jag alltid sjuk, juldagen var skittråkig och inte var det mycket bättre på annandagen. Ingenting att göra."
En skakande berättelse från en kvinna i den inre kretsen. Hon får medhåll av av sin personliga julpsykolog som lockat ur henne detta. Det är något fel med julfirandet. Ett tillväxthämmande hormon vore inte ur vägen. Inte på alla håll. Vissa får en överdos, medan andra undermedicineras.
Priset på en God Jul i år är minst 77,1 miljarder kronor. Efter december med shoppinghysteriska Black Friday, Black Weekend och Cyber Monday följer Black Januari. Årets Golgatavandring. Plånboken är mager som Slösas spargris samtidigt som utskickarna av räkningar är i högform. Hur många överlevare minns serien med de där två sparbanksbrudarna, Spara och Slösa? Minns den med ångest.
Efter att ha gnällt får jag väl tillstå att vi behöver julen. På något sätt. En vattendelare i livets traska på. Och myset kostar inte så mycket. Tända ljus, pynta med grönt och grant, julmusik av alla slag. Som pitebo behöver jag bara ta mig en dryg kilometer till Musikhögskolans Julkonsert. Vilken tillgång Piteå och piteborna har i detta lärosäte. Och Orgeln som står där som en katedral. Så himmelskt mäktigt. I konsertens slutnummer, Händels Hallelujakören, förväntade jag mig nästan att Messias själv skulle dyka upp i ljusspelet bland orgelpiporna.
Någonstans bland skuggorna inom oss finns en längtan till en mer sansad högtid. Därför älskar vi Karl Bertil Jonssons jul. Att ta från de rika och ge till de fattiga. Synd att det bara är en saga. Men än är det förväntans glitter i barnbarnens ögon och mörkret flyktar. Det räcker långt. God jul!