Det är juli och semester. De första firarna har återvänt till fållan, och den andra periodens anställda har lämnat hjulet för en välbehövlig paus. Vädret har varit sådär, men för många verkar detta antiklimax stå sig slätt jämfört med inskränkningen av den fria rörelsen under coronapandemin. Att vara ledig och att vara hemma verkar för många vara två oförenliga tillstånd. Jag känner till och med en del som ställt in sin semester då utlandsresor ej funnits som alternativ.
Resor har sedan dag ett varit ett tungt vägande tema under pandemin. Utan att ha gjort någon studie i frågan skulle jag inte förvånas om den svenska medieskildringen av pandemin haft lika mycket fokus på resor som på sjukdomen som sådan. Det verkar som om mångas livsglädje urholkas i samma takt som antalet inställda flyg. Resandet har gått från att vara en lyxig guldkant till ett existentiellt villkor, och ivrarna verkar numera tro att artikel 13 i FN:s förklaring av de mänskliga rättigheterna egentligen avser chartrade resor till Gran Canaria och Grekland.
Denna iver att resa säger mycket om vår tid. Ironiskt nog sammanfaller den också med historiskt höga bostadspriser och en renoveringsfeber av rang. Inte nog med att låga räntor och lättillgängliga lån gör att även vanliga knegare kan plöja ner miljoner i bostäder modell dyrare. Min generation har förutom detta också tagit vara på tv-byggarnas utopi om det personliga drömhemmet, vilket gör att folk innan de ens flyttat in plöjt ner ytterligare några millar i estetiska renoveringar.
När det sedan är dags att fira semester duger däremot inte sagda minutiöst renoverade och kraftigt belånade hem att vara i. Nej, då ska man tvångsmässigt och med narkomanens abstinenssvettningar snarast möjligen, helst samma dag, bege sig till en flygplats för att flytta in i ett väsentligen mindre men desto dyrare hotellrum. Här ska man sedan sitta på en balkong med strandutsikt för att känna den saliga ro som endast den öl kan ge som är inköpt på det lokala snabbköpet istället för på systemet "där hemma".
Men det är nya tider. När resorna ställs in kryper skräcken sig på. Hemester har blivit ett modeord som beskriver försöken att medelst lokala substitut återfinna känslan som utlandsresandet ger. Den steniga och svartleriga stranden vid grannens stuga kan säkert med lite vilja mäta sig med sanden i Malaga. Att vara hemma i den överbelånade kåken är trots allt inte ett alternativ.