Jag hör hur de under förskolans läsår jobbat med att samarbeta, dela med sig och kompromissa. Det är fantastiska verktyg att bära som jag som förälder är glad över att barnen får greppa redan i den åldern. Det är i min tro något som kommer få än större utrymme i vår gemensamma framtid. Jag ser hur omtumlande tider påverkar oss människors sätt att handla gentemot varandra och hur det bidrar till att vi omvärderar saker i våra liv. Vi ser vad som är viktigt på riktigt. Hur lusten till att ge av våra gåvor också kommer naturligt när vi upplever samhörighet. Det är något jag själv tror att vår framtid kommer bringa än mer av. En värld där vi inte kommer att värdera eget ägandet i samma grad utan i större utsträckning dela med oss av våra tillgångar så som mark eller personligt kopplade kvalitéer. Kanske oftare hyra saker vi inte använder så ofta såsom verktyg eller festkläder. Dela och ge mellan våra grannar. Samåka mer i våra fordon och jobba än flitigare i lag för vårt allas bästa.
Härom kvällen var vi hos våra vänner för att tillsammans skapa ett stort potatisland på deras mark. Barnen sprang omkring på vidderna mellan djurens hagar och åkermarken vi vuxna jobbade med. Trots att klockan var efter 21 lyste solen genom det tunna molntäcket. Det skapades fåror som potatis varsamt lades i, det rensades ogräs och kupades. Det var slitsamt, men också glädjefyllt. Allt i önskan om en gemensam rik skörd. Det slog mig hur mycket mer effektivt det blir när man hjälps åt på detta sätt. Förutom att det är lättare att skapa i större volym så bidrar vi alla med olika kvalitéer i processen. Någon är en startmotor, en annan trivs med det fysiska arbetet, en tredje kan planering, en annan har kunskap och någon sköter markservicen. Alla har vi olika styrkor och när vi delar och ger på det sättet växer vår potential till skapandet naturligt.
För mig är detta ett exempel i den form jag tänker att vi människor kommer att värdera allt högre. Där skapandeprocessen får ett större värde. Sen får vi se om skörden också smakar bättre. Vinningarna i längden kommer förhoppningsvis bli positiva både för privatekonomi, miljö, kunskap och relationer. Och ett sätt att leva som för mig känns än rikare.