Vårdagjämning. Dagen har tagit upp kampen mot natten. Ljuset vinner så sakta över mörkret. Tyvärr utvecklas världsläget i motsatt riktning. Det vill sig inte.
Putin och hans kamrater torde förundras över att folk protesterar mot ordningen i deras domäner. Ogillar diktatur. Det som är så enkelt och bra. En ledare som alltid vet bäst. Aldrig tvekar. Alltid pekar med hela handen. Mot helvetet om de missköter sig. Kallar krig för krig när det är en specialoperation. Exempelvis.
Sköter de sig är det inga problem. Inget paradis (förutom för de köpta) men de slipper fängelse och får leva ett hyfsat liv. Och det är inte sämst om man betänker alternativet.
Men det är som att folk inte förstår sitt eget bästa, tänker nog Putin och låter kocken testa dagens soppa. Man vet aldrig vad otrogna hundar kan hitta på. Bäst att ta på skottsäkra västen under den italienska lyxjackan när det ska hållas tal. Utanför bunkern.
Ta bara Marina Ovsiannikow med sin kupp mot ryska regimen i direktsänd stats-tv. Hon kom lindrigt undan. Inget fängelse i femton år. Bara ett par tusen i böter. Det oroar mig. Och henne också. Fri och fredlös. Hoppas hon är i säkerhet någonstans.
Demokrati vill folket ha. Det som är så besvärligt och tidsödande. Ett analyserande och hattande hit och dit. Se bara på vår egen statsminister Magdalena Andersson. Hon kunde väl ha hivat upp armen och pekat med hela handen mot Nato. Dit ska vi. Helst igår. Men vad gjorde hon? Jo, i intervju med Financial Times sa hon att en Natoansökan nu kunde ytterligare destabilisera läget för Sverige och Europa. Fatta alltså. Snudd på landsförräderi. M-ledaren Ulf Kristersson la pannan i så djupa bekymrade veck att han mycket påminde om en engelsk blodhund. (Med det inget ont sagt om engelska blodhundar. Dom är charmiga.) Nu hade hon allt gjort bort sig.
Eller …? Nja, det bar sig inte bättre än att Finlands president Sauli Niinistö uttryckte sig på samma sätt till samma budbärare vad gäller Finland och Nato-ansökan. Ingen jättebra idé just nu.
Det finns andra lösningar. Efter att ha lyssnat på Rysslandsexperten Gudrun Persson tror jag åter på kraften i ryska mödrars protester. När mängder av söner kommer hem i likkistor kan missnöjet växa till palatskupp i Kreml. En händelse som bekräftas med att “Svansjön” spelas i första ryska tv-kanalen, berättar Kristian Gerner, professor i historia. Se och hör. Mirakel kan ske.