Snön ligger vit, 14 grader kallt och Kung Sol ligger vid horisonten när jag går på promenaden. Han sticker upp där, inte varm alls, men det är bara bra. Kung Sol ska vila nu, så att han till våren kan värma Moder Jord och alla längtande. Det är sådana tankar som gör mig glad och varm i själen när jag påpälsad lufsar fram i snö och is.
Vad då, inte gilla vintern? Ah, just det, men idag gillar jag faktiskt vinter och jag går i lucias fotspår och nynnar på den där om stalledrängen, eller om det nu ska vara stolledrängen. Det är ju sådana tider nu.
Lucia är nog den tradition under året då trollen är som flitigast. Minsta lilla som rubbar på traditionen får till synes normalbegåvade människor att tappa både sans och vett.
Tid för eftertanke? Förklaringar? Orsak och verkan?
Nej, nej, det är dom där jävla ..., ja, dom där som kan åka hem till hem som inte längre finns. Det är deras fel. Stick om det inte passar, typ, men rör fan inte våra traditioner.
Well, de senaste åren har kantats av missförstånd som fått trollen och foliehattarna att blotta sig publikt ivrigt applåderna av rassarna. Det är alltid lika roande, om det inte vore så beklämmande. Så sorgligt, så dumt.
Och fel! Ingen tänker röra dina traditioner. Du får hänga upp julstjärnan redan i november om du vill. Och springa omkring i särk och ljuskrona hela december utan att någon säger stopp, nå ja.
Kalles jul! Det är fanimig det svenskaste vi har. Eller? Jag har på känn att det uppväxande släktet inte är lika roade som morbror Arne, 47, och mormor Beda, 78, är.
Traditioner förändras, har alltid gjort, kommer alltid att göra. Men det viktigaste av allt, ingen kommer att hindra den som skriker högst att fira jul precis som anfäderna gjorde för 100 år sedan.
Nej till SD, jaha, fine, men efter veckans piruetter av Annie Lööf på den gungande politiska scenen så är det mest bara ett gäspande jasså kvar.
Det hela var alltså ett skådespel. Lööf fick inte som ville i förhandlingarna med Socialdemokraterna. Ingen kross av de arbetsrättsliga regelverken. Ingen Thatcher-politik för Lööf, som har Ayn Rand som sin största idol.
Det sägs att nästan allt var klappat och klart, men nu blev det inte så. Istället valde Lööf att hjälpa fram en högerbudget med starkt inflytande av SD.
Så var det med den saken. Jag dagtingar inte med mitt samvete, fast det var ju en annan centerledare.