”Roligt ni komma”, på bred mellannorrländska, är det första man hör när tampen slängs iland. Det är regatta på Ulvön för 110:e året. Vi har inte varit här fullt så många gånger men tillräckligt för att känna igen massor av kompisar. Dippe, Tommy och Bitte vinkar från umebåten. Örjan och Svinge är på väg med vattenskoter från Sundsvall för att gasta på Feelgood tillsammans med legendaren Odd Lindkvist från Saltsjöbaden. Stickan förstås. Någon har kastat loss mot evighetens horisont, det är ju så det är. Ibland får man frågan om det inte blir tjatigt att hålla på som vi gör. Jag fattar ärligt talat inte frågan. Seglingen har så många dimensioner. Ensamsegling, familjedito eller race. Långt och länge, eller kort över dagen. Bara att välja, och vi har hunnit med några fina lugna dagar i Sveriges vackraste arkipelag. Nyblivna tonåringen Svea har kompisen Emilia med sig och då täckningen är kass i akterruffen blir det istället iskalla bad och andra äventyr. De verkar haft det kul. Men nu var det alltså regatta.
Hamnar hos Härnösandarna under lördagsnatten. Det blir sång, gitarr och munspel i sittbrunnen. Plötsligt delas det ut maskeradkläder. Vi skall tydligen upp på Almagränd och sätta eld på stämningen. Jag tilldelas röd björnbusetröja och gigantisk peruk. Kombinerat med kepsen blir jag till en munspelande Angus Young, och vi går till attack. Larvigt? Javisst, barnsligt roligt! Uppe på krogen är stämningen i dalande men exploderar med vår entré. Bandet skruvar upp både tempo och volym och 73-årige Pelle från Kramfors kör en breakdance, eller vad det nu är. Killen bakom bardisken skriker genom larmet. ”Roligt ni komma”.
Under söndagen var det sedan morsning och goodby. Vi ses nästa år. Familjen skall ta bilen från Köpmanholmen och jag gör mig klar för hemsegling. Då kommer Håkan från Söråkerbåten Moonshine.
– Hörru Ove, när har ni er regatta där uppe vid Mosesholmen, vi tänkte anmäla oss?
– Tredje augusti. Men ni är redan anmälda, det gjorde ni i natt vid fyratiden. Svarar jag leende.
Roligt att de komma!
Ohoj