Hur ska man annars förklara att Vänsterpartiet blivit strategisk partner till ärkefienden SD för att bereda vägen för en borgerlig regering med Åkesson som kungamakare? Det är detta som håller på att hända, mitt i den pandemi som utgör århundradets värsta nationella kris.
Vänsterpartiets agerande är i själva verket rationellt och helt nödvändigt. Om man är Vänsterpartiet. På samma sätt som de andra partiernas reaktioner är nödvändiga utifrån deras egna positioner. Det här är den sista striden i ett politiskt schackparti som pågått sedan Sverigedemokraterna röstades in i riksdagen.
Att våga vägra marknadshyror var ett villkor Jonas Sjöstedt ställde när han släppte fram dagens regering, vilket gjorde att Vänsterpartiet kastades ut i ytterkantskylan. Rollen som oppositionsparti har tjänat V väl, men för att behålla sina väljare måste man också våga stå vid sitt ord. Den nybakade partiledaren Nooshi Dadgostar kan inte backa från Sjöstedts ultimatum utan att partiet förlorar sin legitimitet. Därför måste hon nu löpa linan, trots att regeringsalternativet ur Vänsterpartiets synpunkt blir etter värre. Liberalerna och Centerpartiet å sin sida tvingas återigen stödja sossarna, oavsett om de vill eller ej. Det är ju deras förslag bråket handlar om.
Moderaterna och Kristdemokraterna lyder under samma dilemma som Vänsterpartiet i det att de tvingas till handling, trots att de då ärver pandemiproblemet. Att fria snarare än fälla skulle ju betyda att man legitimerar den regering som man byggt sin strategi på att utmåla som viljelös, svag och inkompetent. Det är politiskt självmord. Frågan handlar inte om marknadshyror utan om huruvida man stödjer Socialdemokraternas regering, vilket M och KD inte kan göra. SD å sin sida har allt att vinna på att fälla Löfven. Situationen får dem att framstå som resonabla genom att kunna kroka arm med V i en sakfråga samtidigt som de lägger tyngd bakom sin kritik mot regeringen.
En rad händelser har lett oss till denna punkt där koalitionsporslinet slutligen åker i golvet. Någon sa om första världskriget att ”alla förstod vad som höll på att hända men ingen visste hur man skulle förhindra att det hände”. Alla förstår nog faran med ett parlamentariskt kaos i pandemin, men ingen kan backa från sina positioner. Resultatet blir galet men vägen dit är rationell. I politik, liksom i krig, är egennyttan nämligen lag.