Promenad bland historiska lämningar

Ove Lundmark promenerade bland historiska lämningar på Rataskäret och insåg att det är 50 år sedan han senast gick där.

Ove Lundmark promenerade bland historiska lämningar på Rataskäret och insåg att det är 50 år sedan han senast gick där.

Foto: Ove Lundmark

KRÖNIKA2019-07-23 14:30
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Navigator, Navigator rise up and be strong. Morning is here and there's work to be done. Vaknar innan klockan ringer, drar på mig tröjan och öppnar luckorna. Precis som prognosen utlovat har vinden mojnat. Jag smyger loss förtöjningarna, knuffar ut fören och startar sedan motorn. Har alltid satt en ära i att inte störa båtgrannarna i onödan när man skall iväg tidigt. Klockan är strax före fem och det är 95 sjömil hem. En lång dag på havet väntar.

Anlöpte stapelhamnen Ratan ett dygn tidigare i frisk motvind. Alca Torda från Uleåborg tog emot och i hamnen låg även en tysk, en dansk och en fransman. Kände mig lite som Bellman i sammanhanget. Vinden ökade under natten och det blev en ”liggdag” i väntan på bättre förhållanden. Men även det har sin tjusning så jag tar dingen och ror över till Rataskäret.

Promenerar bland historiska lämningar och inser att det är 50 år sedan jag gick här senast. 50 år! Hur gick det till. Tiden är en djävla idiot, något man borde slå ihjäl.

På kvällen hänger jag på Tullkammaren. Kopplar upp mig och läser tidningar på nätet. Tjejen som serverar är trevlig och då jag är enda gästen börjar vi prata. Faan vet om hon inte småflörtar? Kanske har jag kvar min mystiska dragningskraft trots allt? Fast – ärligt - hon är mest bara trevlig och berättar om vilka hus som fortfarande bär spår av bombardemanget 1809, då ryssen skulle fördrivas en sista gång. Det gick väl sådär och vi förlorade Finland, en tredjedel av riket. Kvällen bli tidig och jag sover gott den oskyldiges sömn.

Vännskär, Kallviken och Lövsele passeras. Går sedan innanför Blackkallen och är vid Bjuröklubb redan vid tolvtiden. Att stanna känns inte aktuellt så kursen sätts mot Bondökallarna och Piteå skärgård. Spanar mot den tomma horisonten och passar på att sova med äggklockan satt på 20 minuter åt gången. Powernaps är underskattat och jag är därför hyfsat utvilad när jag vid ettiden på natten lägger till vid hemmabryggan. I släptåg har jag den riktiga sommaren som nu äntligen verkar ha kommit med sol och värme. Det är härligt att leva. Alternativet desto tristare.

Ohoj.

Läs mer om