Tänker att jag ska städa mitt arbetsrum, men det stannar där. Det är som det där ordstävet; "tänk så jävla dum chefen är, men bara tänk". Hur som helst stirrar jag håglöst på pärmarna, tidningshögarna och pappersdrivorna som hänger som hotande laviner i hyllorna. En rensning är verkligen av nöd. Men det behövs säckar för att göra något åt det.
Jag minns när datoriseringen slog igenom på allvar i början av 90-talet. Vår tids spåmän, framtidsanalytikerna, slog fast att nu var det bara att följa den snitslade banan till det papperslösa samhället. Det blev inte riktigt så. I många fall blev det precis tvärtom.
Tillgången till internet och därmed möjligheten att skriva ut ofantliga mängder underlag, undersökningar, beskrivningar, avhandlingar, utredningar, beslut, sammanfattningar och så vidare har inneburit en fullkomlig explosion. Det mesta hamnar i återvinningen eller samlar damm på hyllorna.
Nu säger framtidsanalytikerna att papperstidningen är död. Inte i dag, inte i morgon, men någon gång i framtiden. Det är givetvis ingen orimlig tanke, men när den dagen är här är jag övertygad om att det hejdlösa utskrivandet av papperskopior kommer att fortsätta som om ingenting har hänt.
Eftersom jag tillhör den minoritet av den moderna människan som i vissa avseenden är teknikfientlig betraktar jag med skepsis för att inte säga avståndstagande den prylhysteri som hotar att dränka oss. Nya modeller av mobiler, platta tv-apparater och spelboxar lanseras i hysterisk takt och de ängsligt trendkänsliga får bråttom, bråttom. De mest skitnödiga köar i dagar för att vara bland de första när en ny modell släpps.
Själv kan jag inte sluta le.
Teknikprylarna är i dag så pass billiga att de flesta har råd att införskaffa dem. Den som inte har råd kan ta ett sms-lån eller varför inte sno grejerna.
Men det billiga priset har ett pris. Någon ska betala, ibland med sitt liv, för att just du ska kunna glassa med den senaste I-phonemodellen. En stor del av teknikprylarna tillverkas i låglöneländer i Asien. I Kina arbetar människor under vidriga förhållanden för slavlöner.
Företag som Microsoft anlitar lokala bemanningsföretag, exempelvis Foxconn, för att slippa ta direkt ansvar för detta moderna slaveri. Missförhållanden har avslöjats flera gånger och varje gång svarar de multinationella företagen att "vi ser allvarligt på det här". Men inget händer.
Eller, ja, vänta nu, runt fabrikerna har nät spänts upp. Detta för att hindra de anställda från att ta livet av sig genom att hoppa från fabrikstaken. Det är nämligen många som i sin förtvivlan begår självmord.
Kina beskrivs gärna som ett nyliberalt under och representanter för arbetsgivarsidan brukar få något drömmande i blicken när den kommunistiska diktaturen kommer på tal. Här finns inga besvärande arbetsmiljölagar eller drägliga löner. Här kan makten och kapitalet härja fritt utan att ta minsta hänsyn. Här kan svinen vältra sig i all sin cynism.
Nästa gång jag hör någon av dessa livsförskingrare som är så fulla av skit lyfta fram Kina som en förebild ska jag kraftigt överväga om inte vederbörande förtjänar en fet jävla smäll.
Men det är klart, nya Xbox 360 är rätt billig.