Det har väl knappast undgått någon att det varit alla hjärtans dag i veckan. Hjärtformade föremål i alla dess varianter invaderar butiker och Instagram-flöden och leder oss – åtminstone mig – in på romantikens stigar.
.
I mina tidiga tonår tillbringade jag alla mina lördagskvällar hemma i flickrummet framför en kärleksfilm. I high school-korridorerna, i Bridget Jones dagbok, i Ryan Goslings armar och i ytterligare ett tjugotal moderna askungesagor hittade jag den: Hollywood-romantiken.
Jag älskade Hollywood-romantiken så pinsamt mycket när jag var liten. Den fanns med i alla mina lördagar och där och då var jag naivt bombsäker på följande: Den skulle finnas med i min framtid också.
.
Enter verkligheten. Året är 2018 och min syn på romantik är långt ifrån densamma som 2006. Ja, men låt oss först och främst få den saken ur världen: Jag har provat på att bli DUMPAD. För er som inte har haft det nöjet, så kan jag ju meddela att drömmen om den Hollywood-skimrande kärleken får sig en rejäl buckla i sidan av det.
Jag har också sett vänner som blivit dumpade – och sen kära igen, i samma dumskalle. Folk som tvekar på sin partner, men ändå stannar i en relation. Och ännu värre – folk som inte tvekar överhuvudtaget, men som det ÄNDÅ skiter sig för. Folk som är otrogna. Folk som fyllehånglar riktigt fult. Kvart-i-två-sms. För en blåögd dåre som mig, som trodde att kärleken per automatik kom till tonerna av Whitney Houstons ”I will always love you” och i stämningsfullt spöregn och/eller solnedgång, så har det här varit en plågsam resa ut ur skimret och in i verkligheten.
.
Jag är ju kanske inte någon expert på ämnet, men herr-e-gud alltså, vad romantik är kämpigt – så mycket har jag förstått. Och ända sedan den insikten, så har jag letat efter något som kan fylla tomrummet som alla lördagskvällar lämnat efter sig. Vad är romantik om inte Bridget Jones eller Ryan Goslings dagböcker? Finns den ens?
.
Jag har letat, fram tills nu. Jag har äntligen hittat min verklighetens rom-com, närmare än vad jag hade kunnat gissa. Romantik finns visst – i alla er läsares alla hjärtans dag-hälsningar i onsdagens PT.
.
Prinsen Rolands hälsning till sin kära Nickolina. Monikas hälsning till gubben Staffan. Sigurds hälsning till Britas litteraturcirkel. Det är pussar och kramar, det är töntiga smeknamn, det är interna referenser som är helt obegripliga för oss som står utanför, det är oregisserat och äkta – rakt från vardagsrummen i Hortlax, Älvsbyn och Abborrträsk. Hollywood är långt borta i Piteå-Tidningens mittuppslag och just därför är det så vackert. För att det är på riktigt. Det är för sådana som dig, mig, Nickolina och Roland.
.
Jag säger det nu – äkta romantik är att få en kärlekshälsning i Piteå-Tidningen skickad till sig. Jag ber ödmjukt alla mina hemliga beundrare att göra en notis om detta inför nästa års alla hjärtans dag.