Svag till måttlig, växlande vind. Det sjunger om orden och namnen på platserna. Vinga, Syd Utsira, Fiskebankarna, Rigabukten, Ålands hav, Norra Kvarken, Bjuröklubb, Pite-Rönnskär. Borkum Riff är inte längre med. Kanske för att Swedish Match kidnappat namnet och gjort det till en whiskeykryddad piptobak.
Sjörapporten är dramatik, romantik, nostalgi och äventyr. En kryssning i fantasin från Utklippan i söder till Holmön i norr. Sjörapporten är poesi och just det var ämnet för Lundströms (förnämliga) Bokradio och temat fick mig att minnas somrarna i skärgården med nätfiske och båtturer.
Sjörapporten var helig.
– Nu får ni vara tysta, sa husbonden tillika kaptenen.
Och vi var tysta. Fast det var svårt. Det tog en himla tid för uppläsaren att ta sig från Syd Utsira till Bottenviken och Pite-Rönnskär.
En sommarsöndag hände det som inte fick hända. Kapten lyssnade inte på sjörapporten, för han hade brutit ena fotleden och var sig inte riktigt lik. Himlen var knallblå, träden stod som förlamade och havet låg alldeles, alldeles stilla. Som gjort för den där båtturen till brorsan på Klubben, ansåg den haltande kaptenen och förberedde ombordstigning.
Ska vi verkligen det, sa jag, som redan i unga år utrustats med inbyggd väderstation i knäna. Jag tror det blir oväder. Jag har ont i knäna. Mitt knäonda avfärdades naturligtvis, det är bara de invigda som är troende. Läkarna brukar erbjuda ett snett leende och ett höjt ögonbryn, när jag berättar om min gåva. Underförstått; " Jojo, din lilla häxa. Det kan du ju försöka inbilla en högt studerad vetenskapare som jag". Men det ska jag säga, den söndagen fick mina knän sitt stora genombrott. Världsberömda. Bara så där.
Halvvägs till Klubben började det blåsa upp, vinden tilltog, himlen mörknade och vi landsteg i storm, spöregn och åska. Först på tredje dagen kunde vi puttra hemåt. Efter den lärdomen konsulterades alltid mina knän, av alla i familjen samt stora delar av släkten som häpet spärrade upp ögonen inför min övernaturliga förmåga.
Sonen blev lovad utflykt till terrariet i Skellefteå en av följande dagar denna sommar, under förutsättning att det inte var solsken och grannväder för då skulle vi till ön. När morgonen randades den aktuella dagen, hoppade sexåringen upp ur sängen och störtade fram till fönstret. Besvikelsen kom från tårna.
– Åh, bara sol och sol! Mamma, känn du ingenting i knäna?
Nä, mamma kände inte tillstymmelse till annalkande lågtryck i sina meteorologiska knän. Det blev Skellefteå och otäcka odjur i alla fall. Vem kan motstå en liten gosses längtan att få träffa lurviga spindlar, stora som handflator och med ben tjocka som ätpinnar. Ståpäls de luxe.
Dimma, dis och drivis. Poesi det också. I dag blir det varmt. Solskyddsfaktor 50 +. Även på hunden.