För oss som växt upp i ett omklädningsrum (och har goda minnen från den tiden) är doften välbekant. För mig osar det trygghet, inte minst i vetskapen om nervositeten, glädjen och stresskissen 10 minuter innan avspark. Gemenskapen, känslorna och uppväxten som fick ta plats i det där lilla rummet. 20 tjejer som med spända nackar taggade igång varandra, vecka ut och vecka in. Det är fint. Kommer alltid vara fint.
Jag fick nyligen en bild från ett omklädningsrum skickad till mig. Den beiga plastmattan, sliten efter flera år av dubbar, och avslitna grässtrån satte sig direkt i min näsa. Jag kände doften trots att det snart är 10 år sedan jag sist befann mig i den miljön. Den går inte riktigt att beskriva. Men de som vet, de vet.
Att träna, sälja skit och knega på i kiosken ett helt år för att slutligen få lämna päronen, packa luftmadrassen och sova i ett klassrum med kompisarna ett par dagar är drivkraften. Det är frihet.
Trycka kexchocklad, powerade och banan. Ladda batterierna med dextrosol. Gräsplan efter gräsplan, slitna adidastofflor och svettig nacke. Kommunerna och planerna går inte ens att räkna på miniräknare. Alla förknippas dom i någon mån med gemenskap.
Det är en ynnest för Piteå som varumärke, att generation efter generation, får förknippa oss med dessa minnen. Att Piteå är det stället någon slog sin första straff, satte en hörna eller fick ett kort. Inget att ta för givet och att vara tacksam över. Som gammal fotbollspelare blir man stolt. Jag vet precis vilken plan jag stod på när jag gjorde mitt första avgörande mål i cupsammanhang. Precis som jag minns den där förlusten mot Atlético Madrid på Gothia Cup 2010. Fy fan vad den sved.
Jag känner en lokalpatriotism jag inte visste att jag hade när folk frågade mig om cupspelet. De minnen som ungdomarna skapar här kommer alltid få leva kvar. Vi, Piteåborna, och vår gemenskap kommer också alltid att få leva kvar. Om vi vill det.
När vi ändå är inne på fotbollspåret måste Piteå kommun få ännu en hyllning. Att ni satsar på en arena är på tiden. Herregud vad våra damer har kämpat på i alldeles för många år utan en arena värdig er prestation.
Och apropå nybygge så hoppas jag att stadens snickare får kämpa på ordentligt med uteserveringarna på Rådhustorget nästa sommar när kommunen nu väljer att provköra ett bilfritt torg. Jag ser fram emot en glass utan avgaser! Heja Piteå!