Danny Saucedos inställda middagskonsert på Pite havsbad blev riksnyheter förra veckan. Efter att polisen bedömt att det handlat om en allmän sammankomst föll konceptet platt och Havsbadet ställde in evenemanget. Pite havsbads vd Kristofer Lundström ställde sig kritisk till polisens beslut, vilket bör anses både förståeligt och försvarligt. Episoden riktar inte bara rampljuset mot två branscher som kämpar för överlevnad, utan också mot hur virusläget gör den byråkratiska apparaten om möjligt än svårare att förstå.
Det är nämligen inte olagligt för restauranger att överstiga de restriktioner som gäller för offentliga sammankomster, den så kallade 50-regeln. Inte heller är det olagligt för en galleria att ta in flera tusen människor under samma tak. På en konsert gäller däremot 50-regeln, oavsett vilken kontext eller lokal den hålls i. Det får anses oklart hur smittrisken skulle vara högre på en konsert, givet att samma avstånd kan hållas. Men så är det.
Fallet Danny och Havsbadet blir än mer intrikat när det gäller omständigheterna kring polisens beslut. Man har nämligen gjort bedömningen att Havsbadet genom att fokusera marknadsföringen på Danny istället för på menyn de facto anordnar en konsert snarare än en middag. Hade man istället gjort reklam för maten så kan det ha fungerat. Det är alltså ren pappersvändarbyråkrati och ordmärkeri som i coronatider styr vilken kulturutövning som är ok och vilken som utgör en risk. Till saken hör också att polisen på annat håll gjort helt andra bedömningar i snudd på identiska fall.
Detta är förmodligen anledningen till att riksmedierna plockade upp nyheten om den inställda konserten. Fallet Pite havsbad versus Piteåpolisen riskerar att framledes utgöra ett outtalat prejudikat, och illustrerar mycket tydligt kultursektorns omöjliga situation när den desperat försöker styra sig fram genom den rena godtycklighet som följer på responsen på covid-19. Polisens beslut omöjliggör all form av offentlig kulturutövning, oavsett risker för smittspridning, med potentiellt katastrofala branschkonsekvenser som följd. Med detta så är det kört.
Denna text bör inte ses som en kritik mot Piteåpolisen som sådan. De gör sitt jobb, och agerar i sin tur på de bestämmelser som finns. Men jag förvånas samtidigt inte över att kulturen körs över medan handel och annan verksamhet enligt lag åtnjuter större handlingsfrihet och förmåner, smittorisk eller ej.