Det är som på Stenmarks tid. Med den skillnaden att det är statsepidemiologen Anders Tegnell som får Sverige att stanna och folk att sitta klistrade framför tv-rutan. Varje dag vid tvåtiden står han där, lätt vaggande, redogör för dagsnoteringarna över coronans framfart, förklarar tålmodigt varför Sverige valt att vädja, informera, rekommendera och ge råd, istället för att stänga, låsa in, förbjuda och straffa. Ibland säger han “jag vet inte”. Då uppstår liksom en kollektiv andnöd i den församlade pressen.
Själv fördriver jag corontänen (vits tjuvad från DN) och ångesten med litet handarbete. Påskpyssel. Fixar ett munskydd. Det kan väl inte skada? Om man gör allt det andra också. Tvättar händerna, isolerar sig, undviker folksamlingar, håller avstånd och andan.
Vanliga munskydd sägs vara ineffektiva. Viruset är listigt och tar sig in i glipan på skyddets sidor. Den upplysningen var allt jag behövde. Skyddet ska givetvis gå runt huvudet, täcka både fram- och baksida utan några som helst skarvar. Finnes något dylikt? Så klart! Pannbandet jag för många år sedan investerade i för att ekonomiskt stötta Strömnäs GIF. Ett pannband som fungerat som huvudbonad, halsduk och kockmössa ska nu testas i ännu en kompetens.
Yes! Sitter som en smäck, täcker näsa och mun. Om jag tätar det extra med ett dammsugarfilter blir det hur lyxigt som helst.
En liten glipa uppstår vid näsroten och ögonen kan också de fresta en droppe corona. Inga problem säger mitt kreativa jag (det som mamma påstod var hennes bidrag till min karaktär) Ögonen och näsglipan fixas med ett par simglasögon jag ärvt av sonen. Det blir jättetätt. Rena Fort Knox. Sikten är inte lysande och inte andningen heller, men vad fanken. Jag har ju hunden och han vet var vi bor.
Utrustningen toppas med en coronamössa. Jadå. Minst en händig kvinna stickar mössor med coronans vackra mönster och färger som modell. Vågar mig in på Coop i den här munderingen? Knappast. Risken är stor att kassörskan kastar sig ner bakom disken och samtidigt trycker på larmet och stormstyrkan drar in.
Till sist vill jag släppa in Åsa Holmér, terminolog vid Språkrådet, som förklarar att allmänna råd och rekommendationer från en myndighet, i det här fallet Folkhälsomyndigheten, inte är några vanliga tjolahejsan tips man kan strunta i. De är skarpa och ska följas. Det är de hyggliga, välvilliga människornas jävla ansvarsområde. Och dom är många. Det här ordnar sig.
Glad Påsk!