Nyheten att Paolo Roberto köpt sex har vält svenskt internet. Ramaskriet är förståeligt, och den vämjelse som nyheten skapat gör sitt för att markera att detta är något vi inte anser vara okej. Bra, för det är inte okej. Det är ljusår från okej.
Paolo Roberto är en kändis. En profil. En affärsman, föreläsare och tv-stjärna. Hans framgång är svår att bestrida. Kändisar faller tungt när de faller. Många kommer nog prata om att detta var ett ”dyrköpt misstag”. Men det var inget misstag. Att betala för sex är inte ett misstag. Det är en överlagd handling, vars straffvärde däremot är försumbart.
När nu Paolo Roberto öppet medgett att han köpt sex av en kvinna från ett fattigt europeiskt land (och i tv möjligen också medgett sig skyldig till oaktsam våldtäkt) agerar alla som att vi är förvånade. Det är detta jag vänder mig emot. Svensk sexturism fortsätter av allt att döma med oförminskad styrka, möjligtvis tillfälligt kuvad av nedstängningar på grund av covid-19. Svenska män har satt i system att köpa sex i länder såsom Thailand, Holland, Spanien, Ryssland, ja, där det går och där man får. På Tinder blev en bekant till mig nyligen erbjuden ett par hörlurar i utbyte mot sexuella tjänster. Hon är jätteledsen. Det är inte första gången jag hör liknande berättelser från människor i min närhet. På chattforum och i dejtingappar frodas erbjudanden om sex mot byteshandel och betalning.
Uppskattningar gör gällande att en av tio svenska män någon gång betalat för sex. Tio procent är inte undantagsfall. Hade vi pratat medicinsk terminologi skulle en sjukdom som tio procent lider av klassas som vanlig. Samtidigt är detta brott kraftigt underrapporterat om i media, och ses i många länder inte som allvarligare än en trafikförseelse. Många är de organisationer som drar in miljardbelopp på trafficking och prostitution. Detta är en hel industri, med förgreningar inom turism, nöjesliv, näringsliv och andra som villigt låter sig förföras av enkel tillgång till kvinnors kroppar.
Men Paolo Roberto är ju känd. Han kanske borde vara ett undantag? Samtidigt lider vi då ingen brist på kändisar som hängt på bordeller. Rockband back in the days gjorde ju detta till en livsstil. Hiphoparna rappar om det öppet. Rutten kvinnosyn är en del av vår kultur. Jag stämmer in i fördömandet, men jag tänker inte bli förvånad. Den som blir förvånad har tappat problemet ur sikte.