“Strejkdrabbad får inte full ersättning av SAS”, lyder en rubrik. Inget nytt direkt. En annan, som är en riktig olycksmagnet vad gäller inställda flyg, hamnade den här gången i en nervpåfrestande ovisshet som dagligen och stundligen gnagde mitt inre. Iväg kom jag, men hem? En farmor under åtta dagars mental stress kan säkert sänka landets livslängdsstatistik med åtminstone ett halvår. Kan man få nåt för det ur SAS-bolagets kassa för strejkdrabbade?
Iväg kom jag, som sagt, och hem kom jag på utsatt dag, till och med litet tidigare på aftonen än beräknat. De flesta som skulle med samma plan hade ännu svagare nerver än jag och därför bokat om till Norwegians superdyra biljetter. En tripp som normalt går på ungefär åttahundra, kostade nu flera tusen. Det är marknadskrafterna, sa bolaget till försvar. Som om bolaget ockuperats av främmande makt.
Alltså var det minst sagt glest i stolsraderna. Du fick i princip sitta var du ville. Sträcka ut på rygg över tre säten om så önskades. Piloten sa att han längtat efter oss, värdinnorna log och kvittrade och frågade om extramjölk till kaffet och stewarden satte sig ned och gullade flera distansminuter med två småpluttar. Eftersom planet var så glest befolkat, lyfte det snabbt och flög på lätta vingar Göteborg–Luleå och landade femton, tjugo minuter före utsatt tid. Så himla najs. Fast det blev ju väldigt mycket koldioxidutsläpp per skalle. Det blev det ju.
Piloterna är inte helt poppis. Strejkar och ställer till livet för alla som saknar flygskam eller svalt den för att få resa bort till främmande land eller till barnbarnen. Piloterna tar det med ro, för lönen får de upp. En dryg procent mer än industriarbetarna lyckats förhandla sig till. SAS-ledningen är nöjd. Visst kostar det, men strejk kostar ännu mer. Säger att avtalet landade på “märket”.
Avtalet landade inte alls på “märket”, skriker Arbetsgivarorganisationen och vill brännmärka SAS. Tänk om alla andra vill ha lika mycket? Hur går det då med vinsten och klyftorna. Det gäller att hålla avståndet. “Märket” är den nivå industriavtalet satt. Ett lågvattenmärke tycker, mellan raderna, riksbankschefen och Konjunkturinstitutet. Förvånas över att lönerna inte tar fart trots långvarig högkonjunktur, god lönsamhet och brist på arbetskraft.
Hur kommer det sig? Försvagat fack är en förklaring. Här märks tydliga fotspår efter de allierades äntringsstyrka som, ledd av jägarsoldaten F. Reinfeldt, slog till hösten 2006. Mot försvagat fack står välorganiserade arbetsgivare. En annan förklaring tros vara att det finns en dold arbetskraft som håller lönerna nere. Dolda var då? I källaren på jobbet?
För att ta in miljonerna som försvann i strejken ska SAS sänka biljettpriset. Ett sällsynt sätt att möta ekonomiska bakslag, men ack så tilltalande. Det kan inte hjälpas, jag behöver helljokes starka motiv för att byta en flygtripp Luleå-Göteborg på en timme och fyrtio minuter mot en nästan dygnslång tågresa. (Sorry, Greta Thunberg/en beundrare)