Skönhet är annars ett omdiskuterat ord. Sitter det i betraktarens öga eller finns det en objektiv skönhet? Likt en slags naturlag? Tveksamt. Jag menar, den där moderna fyrkantiga båten som nyss åkte förbi. Kan tänka mig att ägaren ser den som en skönhet. Tycker inte jag! Faktiskt rent av ful.
Men den långsmala sjuttiotalaren som seglade in i viken under helgen, det var minsann en skönhet. Tycker jag! I betraktarens öga finns för övrigt bara en geggig gelé och en massa blodkärl. Att de skulle avgöra vad som är skönhet tror jag mindre på. Hjärnan och känslorna måste ha något med saken att göra. Svåra grejer det där. Kanske inget man skall börja fundera på alltför mycket. Ungefär som universums storlek en bakfull dag.
Sätter mig på bänken och pustar ut efter dagens sista diskpass. Öppnar en kall öl och känner mig rätt nöjd. Tittar ut på fjärden och ser precis ett segel runda udden på Lilla-Svinöra. Sedan ett till och kort därefter ännu ett.
Några minuter senare kryssar inte mindre än elva vita trianglar i riktning mot hemmaviken där jag sitter med torktrasan i knäet. Vilken skön vy! Jag bara njuter. Väl så vackert som en kvinnas ben eller den där magiska soluppgången mitt på Atlanten. Bara på ett annat sätt. Sitter nog i betraktarens öga trots allt.
Det är den ”Västerbottniska expeditionen” som elegant glider in i viken. De är på väg från Umeå till Töre för att runda den gula bojen vilken markerar Östersjöns nordligaste punkt. Fendrar hängs ut och ankare fälls. Det syns att samtliga gjort det många gånger förr. Smidigt och hjälpsamt.
Ulvöregattan blev ju inställd och till Åland fick vi inte komma. Berättar Tommy och Bitte när jag en stund senare åker över och hejar. Då valde vi att göra ett återbesök i Bottenvikens skärgård istället, och många ville hänga på. Så nu är vi här på Mosesholmen. Är bastun varm?
Vi är bekanta sedan länge och självklart har jag eldat inför ankomsten. Vi lögar oss och ljuger i hettan, om än i omgångar av känd anledning. Kul att ändå få träffa lite seglarvänner i sommar! När jag dagen efter står fastkedjad vid diskbänken igen, ser jag dem kasta loss, hissa segel och sätta kurs vidare norrut. Begreppet skönhet dyker åter upp i mitt huvud. Ärligt och hederligt avundsjuk hoppas jag att de skall drabbas av både åska, drivis och hagel på sin färd. För vad är väl en dag på havet? Blöt, kall och … alldeles underbar.
Ohoj.