I veckan hörde jag att kvinnor är noggrannare än män. Det var en slutsats en person hade dragit efter trettio år i arbetslivet, och som hon därför såg som en sanning om kvinnor och män. Jag brann inombords, för om det är något som provocerar mig så är det när man könar egenskaper på det sättet och sprider det som om det vore sant.
Jag är producent. Det är ett yrke som är vanligt bland män och jag stöter ofta på andra, manliga producenter. Inte sällan lyckas de glida in och ut ur möten utan att ha behövt ta en enda anteckning eller besvara frågor som när kampanjen lanseras. Jag, å andra sidan, har stenkoll på tidsplaner och detaljerade budgetdokument. Men problemet är att jag inte är noggrannare än mina manliga kollegor. Det är inte något som kommer naturligt för mig, utan jag behöver sätta mig ostört, stänga av telefonen och korrekturläsa fem varv. Jag övar mig på att vara noggrann, för att det krävs av mig. För att jag måste. För att detaljfrågorna riktas till mig och inte till mina manliga kollegor. Och för att jag annars får höra att jag inte har koll.
Personen som sa det här till mig är chef och har varit det länge. Om det är något hon tror är en sanning så oroar jag mig för hur hon för det vidare, hur ringarna på vattnet sprider sig. Ursäktar hon män lättare, när de missar något? Får de kvinnliga anställda mer administrativa uppgifter medan männen blir betrodda med mer övergripande uppdrag? Att köna egenskaper inom arbetslivet och särskilt om du är högt uppsatt är rent skadligt. Det gör att kvinnor får högre krav på sig att ha stenkoll medan männen är ursäktade, och det gör att personer som jag, som inte är noggrann, behöver lägga mycket tid på att bli det. Tid som jag annars hade kunnat lägga på att, tja, glida in och ut ur möten och titta på när andra tar anteckningar.
Men det är ju dessutom inte sant och kan omöjligt vara det – rent globalt har vi ju utsett män till de absolut noggrannaste, viktigaste personerna vi har. De är piloter, ingenjörer, kirurger, IT-tekniker, ekonomiansvariga, ja, de styr ju världen. Herregud, om män inte är lika noggranna som kvinnor så har vi ju ett enormt problem och alla viktiga yrken där noggrannhet är av yttersta vikt måste omedelbart ses över. Eller kan det vara så, att den här typen av könsbaserade hittepå-sanningar är ytterligare ett sätt att kontrollera så att kvinnor aldrig riktigt tar sig igenom glastaket, till sidan av konferensbordet där man inte behöver ta anteckningar?