Den här farsen har pågått i över ett år nu. Turkiet har med jämna mellanrum framfört nya krav och ängsliga svenska ministrar har krumbuktat och svävat på målet när det kommit till vilka eftergifter som gjorts. Det är lätt att tro att det, som alltid, är kurderna som är de stora förlorarna.
Att Erdogan suktar efter att krossa kurdiska YPG och PYD är ingen hemlighet. Det låter sig inte göras hur som helst eftersom YPG och PYD de facto krossade IS och fick slut på deras terrorvälde. Det är många som har anledning att tacka kurderna för detta. Men inte Erdogan förstås. Och vad gör den svenska högerregeringen, förbinder sig att inte stödja organisationerna YPG och PYD.
Det finns alltid förlorare, men de svenska Nato-vännerna kan andas ut. Erdogan har sagt "ja", men, oj, det turkiska parlamentet har visst semesterstängt. Så, om ett par månader eller så. Ingen behöver oroa sig det minsta över det dröjsmålet. Det finns inga direkta hot mot Sverige, om nu någon trott det.
På regeringen.se kan du läsa om Sveriges mångåriga och omfattande samarbete med Nato. Redan 1994 blev Sverige medlem i Natos program Partnerskap för fred (PFF). Tre år senare blev Sverige också medlem i Euro-atlantiska partnerskapsrådet (Euro-Atlantic Partnership Council).
Sedan 1990-talet har den svenska Försvarsmakten även i praktiken samverkat med Nato. Vi har deltagit i ett flertal Natoledda insatser. Som medlemsland lär det bli mer av blod och död.
Redan 2016 tecknade Sverige ett värdlandsstödavtal med Nato. Detta för att effektivare kunna ge och ta emot militärt stöd från Nato vid kris eller krig.
Och snart är vi med på riktigt. Vi är den sista pusselbiten för att ringa in vår stora aggressiva granne i öst. Blir vi säkrare som Nato-medlem? Kanske, men om det blir fullskaligt krig så är Sverige som medlem självklart ett legitimt mål för en motståndare.
Rysslands folkrättsvidriga anfall mot Ukraina fick ordentlig fart på alla Nato-anhängare. De mest svamliga fantiserade om att Ukraina var första steget och kanske Sverige det andra. Eller i alla fall Gotland.
Den som vill förstå varför Putin angrep Ukraina bör läsa "Det rysk-ukrainska kriget" av historikern Serhii Plokhy, professor i ukrainsk historia. Han är ukrainare och ursäktar på intet sätt ryssarnas angrepp, men han rätar ut frågetecken och tecknar ett förklarande sammanhang med historiska rötter. Läs och förstå!