"När man är en glad pensionär/Då är man aldrig nånsin sur och tvär" skaldade saligt i åminne Thore Skogman. Jag vet inte om rimmet stämmer, men själv verkade karln alltid ha varit på sprudlande humör.
Nu är jag själv pensionär och även om jag inte sprudlar så är jag sällan sur och tvär. Ingen arggubbe här inte. Det som stör är väl den kraftigt försämrade ekonomin. Det är ju inte så att pengarna rullar in i en strid ström för pensionärer i allmänhet. Nu tillhör jag inte den grupp som brukar benämnas "fattigpensionärer", men något måste hända med pensionssystemet. De flesta politiker verkar förstå detta, men det gäller bara att de får fingrarna ur det berömda hålet och enas i sak.
Men pengar är inte allt brukar det heta. Nu är det mest folk som har det hyfsat gott ställt som säger det. Eller varför inte dra till med "lycka kan inte köpas för pengar". Korrekt, absolut, men pengar kan vara skillnaden för vad det blir till middag och vilket vin som bjuds till.
Det jag däremot med säkerhet törs säga är att pengar ger trygghet. Att tvingas vända på varje krona och ibland inte ha råd med räkningarna är ett läge som ingen vill hamna i.
Nej, nej, det går ingen nöd på mig och trots allt finner jag stor tröst i att numera vara fri. Tidsmiljonär som det så fint heter. För en sak är fullkomligt klar; frihet är svårt att värdera i pengar.
Tittar på damernas fotbolls-EM. Det är lite krampaktigt och omständligt över de svenska favoriternas spel. Med ganska mycket möda lyckas laget besegra Schweiz. Mycket kan hända, men guldglansen har väl bleknat lite. Vi får se hur det slutar.
Någon blir intervjuad och säger "personligen tycker jag att ...". Personligen? Ett väldigt märkligt och helt onödigt tillägg. Det räcker väl alldeles utmärkt att säga "jag tycker att ...". Hallå, bara en buktalare eller möjligen någon som hör röster behöver väl säga "personligen".
Nästan lika märkligt är det att uppmana någon att berätta "med dina egna ord". Jag menar, vems ord är det annars. Buktalardockans?
Tittar av en slump på dokumentären om Bee Gees tillsammans med min bättre hälft och inser hur lite jag visste och brytt mig om bandet. Självklart påverkades även jag av soundtracket till Saturday night fever (1977) och för ett tag rådde diskofeber. Sedan kom punken! Men vi enas om att se om filmen så här 100 år senare.