Den här krönikan tillägnas människans bästa vän. Tvättmaskinen. Det trodde du inte, va? Du trodde att den skulle handla om hunden. Du trodde alldeles rätt. Tvättmaskinen är förvisso en alldeles fantastisk uppfinning som frigjorde landets kvinnor från en hel dags hårt bökande. Minns folkvandringen till byns första tvättmaskin, placerad i lagårn hos faster Maja. På slutvarvet började den liksom vandra omkring, " och nu ska den väl ut och hänga", påstås en imponerad betraktare ha sagt. Troligen en skröna. Men det kan vara sant. Det var en man.
Tvättmaskiner och andra hushållsmaskiner i all ära, människans bästa vän är förstås hunden. Människans i allmänhet och Moder Sveas i synnerhet. I kronor räknat. Sverige har ingen hundbokföring, men beräkningar säger att det finns närmare 800 000 hundar i landet. Dom flesta bor i Piteå. Åtminstone sett till hund per kvadratmeter markyta. Detta enligt Spaltens privata beräkningar.
Finansministern ska vara tacksam över landets hundar. Katter också för den delen. Dom är ännu fler, 1,1 miljoner, lurvisar. Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet har räknat ut att all verksamhet kring dessa fyrfotingar omsätter ungefär 16 miljarder årligen, skapar 8 000 jobb och bidrar med sju miljarder skattekronor till statskassan. Sju miljarder! Och va fan får jag för det?, kunde fyrvägskorsningen Frasse och renrasiga Morran med all rätt ställa. Just ingenting.
Till de sju skattemiljarderna kan läggas allt knark och alla smuggelpengar sökhundar nosar upp, värda miljarder kronor i samhällsnytta. Springerspanieln Zak korades i fjol, för andra gången, till Årets narkotikasökhund. Zak är anställd hos Tullverket. Skulle han få för sig att söka nytt jobb, kan han i sitt CV skriva in 147 narkotikabeslag under fjolåret. Beräknad nytta för samhället 1,8 miljarder kronor. Alla tiders rekord. Zak har aldrig en dålig dag på jobbet, berättar hans förare Niklas Delin. Inga bakfylle-måndagar, inga hålla-sig-undan-för-chefen-dagar. Däremot har han blivit effektivare. Jobbar inte i onödan. Kollar av bilarna i kön till Öresundsbron och pekar utan problem ut en kärra på femtio meters håll. Under den, i en specialbyggd låda, fanns femton kilo amfetamin.
Hundar söker rätt på försvunna, leder synskadade, servar rullstolsburna, håller koll på insulinnivån hos diabetiker, puttar människor med sömnsjuka mot närmaste sittplats för att de inte ska ramla och slå sig fördärvade, nosar sig till cancer utan dyrbara provtagningar, jobbar i skolan och "lär" barn bli bättre på läsning. Bedriver friskvård bara genom att finnas till. Och, som sagt, vad får de fyrfota för det? Från samhället alltså. Just ingenting.
Ett trevligt pensionat där mattar och hussar kunde boka in sin fyrfota vän, en park där hundar fick träffa andra hundar, springa, leka och bara ha kul och då och då några mäktiga märgben i återbäring från Skatteverket. Är det för mycket begärt?