Det pratas mycket om Linnea Claeson nu. Kvinnorättskämpen som med sitt Instagram-konto @assholesonline ville ta kampen mot näthatarnas misogyni genom att lägga ut skärmdumpar på hur hon gör sig rolig på deras bekostnad. Det var ju på sin höjd halvkul men det sådde onekligen framgångar. Hon har vunnit priser för årets jurist (hon är juridikstudent), av FN för sitt arbete med mänskliga rättigheter och är kolumnist på Aftonbladet.
Nu är det inte lika kul för Linnea Claeson. Elaine Eksvärd skulle kanske kalla det för ett drev, jag skulle snarare beskriva det som att folk börjat höja ögonbrynen och syna henne i sömmarna. Hon verkar (menar vissa) ha fejkat sina skärmdumpar. Hon lånade en demonstrants skylt för att ta en cool bild till Instagram. Hon författade beskrivningen om sig själv inför sitt tal i Europeiska kommissionen där hon sade sig ha spelat en viktig roll i regeringens arbete mot ett mer jämställt samhälle.
Folk har helt enkelt börjat kalla det som tidigare kallades viktig feminism för bullshit. Kanske har läsarna börjat inse att det är svårt att förena politisk aktivism med sociala medier, när det förra går ut på att osjälviskt förändra världen och det andra på att synas och göra sig till ett varumärke.
Även om det kan ifrågasättas om det någonsin var viktig feminism är det inte det som är problemet. Problemet är att Linnea Claeson, precis som många andra, är ett barn av sin tid. Det blir liksom viktigare att tycka någonting än vad man egentligen tycker. Det blir viktigare att få spridning och synas, än vad man egentligen sprider och visar upp. Det kan ju inte finnas någon annan förklaring till varför sådana som Frida Boisen får fortsätta skriva krönikor, för det är ju inte för att det handlar om livsomvälvande budskap. Det är för att hon säger exakt samma sak som alla andra och det är gött. Håkan Hellström är nice, Greta Thunberg är supernice och man ska inte hota folk. Det kan folk dela vidare på Facebook utan att behöva läsa innehållet. En klickjägares drypande dröm.
Det är lätt att tycka att allt är för jävligt idag, eller att saker är fantastiskt, för man kan sprida det vidare på en sekund. Det är svårare att ställa de svåra frågorna eller förstå i vilken kontext det för jävliga händer. I vilken värld det händer. Hur många "aktivister" skulle bli kvar om sociala medier försvann? Och hur viktig skulle kampen för ett rättvist samhälle vara om ingen längre såg på?