Är det möjligen död´n som länge vandrat vid min sida? Dags för ett sista parti schack? Eller är det förhoppningsvis istället sprayburken med rostlösare som läcker? Ormar har vi inte på holmen och det är väl tveksamt om en huggorm väser annat än på film.
Jag kikar mellan springorna och ser ett svart öga som iskallt stirrar tillbaka mot mig med det uppenbara budskapet att jag enbart skall dra i våld härifrån. Fort och nu! Det är förstås årets skrakmamma som valt denna tveksamma placering av sitt rede och nu ligger där envist ruvande på sina ägg. Hon tänker inte flytta på sig.
Skraken kommer varje år till den norrbottniska skärgården i samband med islossningen. Hanar utan fast sällskap försöker då alltid lägga an på de till synes sedesamma honorna. De äkta männen – eller vad de nu heter i skrakarnas värld – protesterar förstås, med våldsamma bataljer som följd. Det är ett djäkla liv i viken. Svårt att veta hur de går då fåglar, inom sin art ser exakt likadana ut. I mina ögon alltså. Någon fågelkännare är jag alltså inte, även om jag uppskattar deras närvaro. Så länge de inte skitar ned båtarna förstås, vilket de alltid gör. Har en del bekanta som däremot inte tvekar att sätta sig i bilen och köra 150 mil enkel väg för att få en skymt av den Östsibiriska guldblonderade tvärsnippan eller något liknande, när larmet går. Imponerande måste jag erkänna.
Den här skraken har möjligtvis legat här förr, en gissning är att hon till och med är kläckt på holmen. Det byggs nämligen reden under uthusen varje år. Ibland har man tur och får se honan lämna boets trygghet och stolt marschera ned mot stranden tillsammans med de små dunbollarna till ungar. Kul. Där möter dock de flesta en snabb och skoningslös död, för ett par månader senare när de börjar vara flygfärdiga, är det inte många kvar. Men ändå precis lagom för att föra släkterna vidare. Grymt? Nä, balans i naturen.
Däremot fattar jag inte vart hanarna tar vägen under sommaren. Drar omkring på stan och raggar? Hänger i vassen med polarna? Röker? Eller softar de bara i största allmänhet? Troligen det sistnämnda. Ruvar gör de i alla fall inte. Däremot är de tillbaka på hösten och verkar då få eventuella synders förlåtelse av sina bättre hälfter innan de åter lämnar skärgårdarna i norr för en isfri övervintring någonstans i södra Sverige. Nä, sjöfåglar är rätt coola ändå, de kan flyga och fara.
Ohoj.