Det finns Nobelpris och så finns det Nobelpris. I ekonomi!
Knappast ett vetenskapligt ämne, men när det byggs ekonomiska teoribyggen så är det givetvis tänkt att kartan ska stämma med verkligheten. Att det ska finnas lagbundenhet. Det gör det inte alltid.
Nobelpriset i ekonomi är inget riktigt Nobelpris, utan instiftat av Sveriges Riksbank och utdelades första gången 1969. Ett politiskt pris och ofta är det Milton Friedmans lärljungar, som tillhör Chicagoskolan, som får priset. En av dem är Robert Lucas.
Ytterst oansvariga teoribyggen som lämpar sig för excesser och kortsiktig roffarmentalitet på den internationella finansmarknaden. En finansmarknad som blivit en parasit på samhällskroppen och bär stor skuld till de problem som många länder drabbats av.
I korthet handlar det om att staten ska hålla fingrarna borta utom när det går åt helvete. Vilket det gör med viss lagbundenhet. Då ska plötsligt staten gripa in och rädda banker och finansinstitut. Bördan får bäras av vanligt folk. De som lånat till bostaden och som mister jobbet när pyramiden rasar. Titta på Grekland och Spanien. Vilka det är som betalar priset.
För ett par år sedan hade den här inledningen avfärdats som vänstersnack, men i dag blåser det även från höger. Ledande företrädare för Världsbanken och Europeiska centralbanken pratar om finansmarknaden som ett problem. Att den vuxit sig för stor och borde minst halveras.
Problemet är var vi ska börja. Sverige, EU, USA, ja, i stort sett hela världen är en del av ett ekonomiskt system som haltar och är direkt skadligt. Ja, inte för den lilla grupp av mänskligheten som har i stort sett hela kakan, men för alla andra. För alla spanjorer och greker som ser löner, pensioner, sjukvård och omsorg smälta bort. Det torde inte dröja förrän även vi i Sverige ska få känna kallt stål.
Vi snurrar runt i lånekarusellen omgiven av en bubbla. Vi klamrar oss fast, blundar och hoppas att det ordnar sig.
Kolla in Vetenskapens värld från den 19 november på SVT Play. Oavsett vad du tycker kommer du att undra om det här är på riktigt. Att världen styrs av bristfälliga ekonomiska teorier som inte ens tar upp bankernas och finansmarknadens påverkan och betydelse på världsmarknaden.
Det är skrattretande, om det inte vore för konsekvenserna. Det är därför jag inledde med Nobelpriset i ekonomi och halvfiguren Robert Lucas som är en av pristagarna. Han är med i dokumentären och hans svar andas goddag yxskaft.
Om Lucas och hans gelikar kan plocka hem Nobelpris, ja, då borde Joakim von Anka ligga jävligt bra till. Juryn som delar ut detta löjeväckande pris i nyliberal kostym måste ha någon form av hang up. Jag gissar att det är det kortsiktiga tänkandet, det vill säga reptilhjärnan, som styr besluten.
För övrigt infaller En köpfri dag i morgon. Jag firar inte, men jag har förstått att tanken är att väcka och öka engagemang för minskad konsumtion.
"Genom att konsumera mindre kan vi klara miljömålen, färre pressas skuldsätta sig och vi får mer tid till livets alla gratisnöjen", säger talespersonen Göran Hådén med tillägget:
"Rik är inte den som har mycket - utan den som saknar lite".