Jag tillhör en generation som kommit att finansiera sin livsstil via lån. De höga räntor som våra föräldrar tvingades hantera i kampen mot inflationen under 70- och 80-talet är ett minne blott. Och tur är ju det. I dag skulle samma räntor ge vilken frisk 30-åring som helst en massiv hjärtinfarkt. Alternativt en psykos.
Här i norr har låga avgifter och generös kredit tillsammans med billiga bostäder möjliggjort en materiell livsstil som slår det mesta historien skådat. Att vanliga knegare utöver en tvåplansvilla med dubbelgarage även står med ett urval av bilar, båtar, skotrar, fyrhjulingar, husvagnar och stugor är snarare regel än undantag. Klasskillnaderna har omförhandlats och förflyttats. Där det tidigare handlat om vem som har vad handlar det idag snarare om vem som behöver låna och hur mycket. När det hanteras väl är lån ett sätt att sprida ut kostnader i livsplaneringen, men allt oftare leder det också till livslång ekonomisk misär.
Svenskarnas skulder uppgår enligt SCB till cirka 4 450 miljarder kronor. Det motsvarar 91 procent av Sveriges bnp 2020. Största delen är bolån, men konsumtionslånen uppgår till 260 miljarder kronor, en ökning med 80 miljarder på fem år. Konsumtionslån utgör också hälften av hushållens lånebetalningar på grund av dyra avgifter och höga räntor. Enligt Finansinspektionen ökar stora konsumtionslån på över 250 000 kronor. Nu varnar man också för att skulderna ökar i samband med pandemin då internethandel på avbetalning blir allt vanligare. Samtidigt slår Finansinspektionen fast att en stor del tillfrågade svenskar saknar finansiell kunskap för att kunna göra sunda bedömningar kring inköp och lån.
Det är nya tider. Hamlets existentiella utgjutelse om att ”vara eller icke vara” har blivit irrelevant. I konsumtionssamhället lever vi enligt devisen ”att köpa eller icke köpa”. Frågan är egentligen helt retorisk eftersom svaret alltid är ”köp” om möjlighet bara finns. Ingen vill ha det sämre än någon annan och lån är ett sätt att jämna ut den materiella standarden gentemot kompisar och grannar. Jag missunnar ingen att ha det bra, men "att låna eller inte låna” är ofta en fråga som bör ställas i direkt anslutning till den om att köpa. Att låta bli kan däremot vara lättare sagt än gjort när alla andra verkar ha det bättre än en själv. Resultatet är att allt fler svenskar kan skriva under på Stefan Sundströms rätt deppiga strof:
”Allt jag äger är ett lån."