Pensionär rimmar på miljonär. Mycket mer har de inte gemensamt, förutom medias intresse de senaste dagarna. Sveriges maktelit har tappat markkontakten konstaterar LO i sin senaste sammanställning över Moder Sveas A-lag i pengar. Högt över havet och bort ifrån land svävar de mot himmelska höjder. I snitt gnor näringslivets femtio bäst betalda gossar, det är mest gossar, ihop 21,6 miljoner kronor. Träningsvärk där. Vissa får mindre, andra får mer. På tronen sitter en man med en årsinkomst på fyrahundranittio mille.
Hårdare tider var det på åttiotalet. Då fick även makteliten pumpa upp sig med axelvaddar breda som lagårdsdörrar, överdimensionerade kostymer och uppkavlade ärmar. Årslönen låg på sippa nio industriarbetarlöner. Upp till kamp, så här kan vi inte ha det, tycks man ha resonerat under kristallkronorna och deras löneutveckling formligen exploderade.
Dagens genomsnittliga 50-taggare kan bytas mot exempelvis 59,2 industriarbetare (behåll växeln) eller drygt åttio vårdbiträden. För den där 490-miljonerssnubben skulle man kunna driva ett par fabriker med 1361,1 (behåll växeln) industriarbetare.
Pensionernas utveckling har varit den motsatta. Kräftgång. När 50-talisterna upptäcker vilket pensionssystem vi tillagat åt dem kommer det att bli upplopp, sa en visionär f.d. statsminister Göran Persson.
Nå hur ska man då bära sig åt för att undvika att förbittrade människor ger sig ut och larmar på gator och torg? Ja, man låter dom helt enkelt inte gå i pension, så slipper de upptäcka hur dåligt det blir och börja bråka. Åtminstone skjuta upp pensioneringen så länge som möjligt. Helst livet ut. Och det är inte så svårt. Ju längre folk måste jobba i slitsamma yrken, med låg lön och dålig arbetsmiljö, desto kortare blir livet.
Dagens 35-åringar planeras få vänta till 70-årsdagen innan de kan checka ut från arbetslivet. De med intressanta jobb, hög lön och stort inflytande över sitt arbete klarar redan detta tämligen galant. Men hur ska det gå för alla de andra? Alla dem som inte ens orkar fram till dagens pensionsålder. De med värkande kroppar, ångest och oro. De som är slut redan vid sextio. Vad väntar dem? Långvarig karriär i Utanförskapet, “bidragstagare”, politiker kan använda som slagträ i valdebatten.
Ursäkten för att höja pensionsåldern är att folk numera lever så oförskämt länge att pensionspengen inte räcker till. Om detta är politikerna överens. Åt sig själva har de berett helt andra villkor.
Om arbetstiden kortades, fler anställdes, inkomsterna av allt som produceras fördelades jämnare, mer åt löntagarna mindre åt överbetalda direktörer och höga chefer, skulle lånekarusellen bromsa in och risken för finanskrascher minimeras, Moder Svea skulle få fler skattekronor till både det ena och det andra och pensionerna höjas, eftersom de bygger på tillväxt och löneutfall.
Inget av detta verkar intressera näringslivet. Ligger kanske i sakens natur. Mer svårsmält är politikers korståg för att göda de absolut penningstinnaste med så mycket som 67 000 kronor i sänkt skatt. Per månad! Apropå emojins 20-årsfirande må här bli en Tummen ned.