Huvudet värkte, kroppen ömmade, min tjocka mage krånglade, törsten brände som ökensand i strupen och jag kissade oftare än en revirmarkerande hanhund.
Under mellandagarna kände jag att det här går inte längre. Så vad gör man? Slutar vara dumtjurig och ringer sin lokala hälsocentral. Jag fick komma samma dag och ett par blodprov senare fick jag diagnosen.
Du har diabetes 2, löd domen.
Va? Bara så där.
Uhu, blodet badade i socker och värdena var tokhöga. Jag fick goda råd, stickverktyg och tabletter för att försöka få lite ordning på mitt svajiga tillstånd.
Drack flera öl samma kväll, ja, visst var det smart, och begrundade lätt chockad mitt öde. Sockersjuka!
Sedan bestämde jag mig. Det ska fan inte bli några insulinsprutor och helst ska tabletterna (metformin) bort också. Det här var en fredag, den 28 december, och direkt efter nyårsfirandet gjorde jag en radikal kostomläggning och började motionera regelbundet.
Allt socker bannlystet och kolhydraterna minimerades. Det tog några dagar, men sedan började värdena sjunka. Efter två veckor var sockersuget borta och långsamt började jag acceptera lågkolhydratkosten.
Fem veckor senare har mina värden förbättrats radikalt och jag känner mig piggare och friskare. Sidoeffekterna är enorma. Tandköttet har slutat blöda, mage och tarmar har fått nytt liv och jag har gått ner åtta kilo.
Så, varför berättar jag det här för dig?
I första hand för att jag är långt ifrån ensam om att ha diabetes. I Sverige har nästan en halv miljon denna söta välfärdssjukdom. Till glädje för läkemedelsindustrin är det väldigt många som medicinerar istället för att ta tag i sina liv.
På sin hemsida skriver dietdoktorn Andreas Eenfeldt att ”Råden till diabetiker är en katastrof idag. De får vanligen råd att äta vad som helst – och öka på medicinering när de blir sjukare. Detta istället för att undvika vad de inte tål och slippa onödiga mediciner!”
Ett stort stöd för mitt beslut att ta tag i min livsföring är vetenskapsjournalisten Ann Fernholms bok ”Ett sötare blod: om hälsoeffekterna av ett sekel med socker”. En bibel för en nyfrälst.
Jag ska klara det här utan en massa mediciner och, nej, det är inte det minsta synd om mig. Men jag misstänker att det är många fler där ute som skulle må bra av att ta tag i sina liv.
Det kan tilläggas att den som har diabetes 1 måste ta sprutor eftersom kroppen slutat producera insulin.