Jag pratar naturligtvis om vardagslyxen. Är det något som tagit stryk i coronatider så är det just vardagslyxen, de där onödiga sakerna vi köper i stunden för att de tillfredsställer vårt kortsiktiga behov av omedelbar njutning. Reptilhjärnelyxen. Fattar ni? Vi snackar lösviktsgodis till frukost som tröst för att det är måndag. Afterwork-drinkar med tomtebloss för att fira att det är torsdag. Pizza med extra bea till middag som kompensation för att det regnar. Såna saker.
Före coronan levde jag som en vardagslyxkung. Kaféer, barer, restauranger. Lyxlatte morgon och lunch. Hela helger spenderades på uteserveringar. Spontana förmiddagspilsner på lediga dagar, spontana resor. Online-shopping för att känna den förväntan som ett förestående paket på posten ger. Cigaretter, denna drog som skräddarsytts för vardagslyxknarkare, var min ständige följeslagare.
Men nu? Nada. Coronarestriktionerna har dödat vardagslyxen. Ändå vill man inte gnälla. Jag känner mig som en sån där investmentbanker vars liv rasat som ett korthus efter påkommet affärsfusk och som sedan framträder i tv för att berätta att han funnit själens ro i naturen sedan fogden beslagtagit de Lamborghinis som blockerade utsikten. Vardagslyxlivet är över och allt är coronans fel.
Men jag är inte bitter. Jag har trots allt en sak kvar, och det är att dricka kaffe i bilen. Detta gamla nöje kan inget jävla virus ta ifrån mig. Nu ska jag försöka krångla mig runt några potentiella smygreklamsfällor, så häng med nu: En i denna kolumn obetitlad bensinmack i Öjebyn har en ny kaffemaskin med tillhörande muggar från starbucks (som är en religion snarare än ett företag och som därför nämns vid namn men med gement s). Vi är nu bästa kompisar.
När livet känns alltför inrutat tar jag därför bilen till Öjebyn och sagda bensinmack för att köpa en rykande färsk maskinlatte i take away-mugg med starbucks-logga. Efter att ha slängt några coronasäkra ord med personalen tar jag min mugg och sätter mig i bilen. Sen kör jag i smygfart omkring i närområdet sörplande på min latte size grande, innan jag sedan vänder hemåt, fullproppad med vardagslyx.
Kanske återgår livet till det vanliga efter coronan, men jag tvivlar. Med mugg i hand reflekterar jag över mitt tidigare liv och drar mig till minnes Narcissus mytiska ord i Ovidius dikt: "Allt vad jag önskar är mitt, men mitt överflöd väcker blott saknad".
Narcissus borde köpt en latte på macken.