Just denna dag ser jag Viaplays nya serie ”Leva life”. Serien handlar om 20-någonting Hanna som jobbar på en skvallerblaska om dagarna och står på en ny gästlista varje kväll. Hon hänger på de fetaste klubbarna och får mig att längta efter sommarstockholm.
Tillbaka till serien. Mitt i ett jobb och en intervju med Victor Leksell på röda mattan sviker Hannas kropp. Senare (och med risk för spoil) får hon en cancerdiagnos.
Vännerna försöker förstå, trösta och stötta. Den ensamstående föräldern vill vara stark. När håret rykt uttrycker Hanna: "Jag ser fan ut som Skalle-Per".
Alla minns vi den sjukliga krabaten Skalle-Per i Ronja Rövardotter. Han som med sin tunna kropp, fjuniga hjässa och stora ögon låg i sin säng. Allan Edwalls tolkning av karaktären är ikonisk.
Det tar mig tillbaka. För ganska många somrar sen nu var det min mamma som såg ut som Skalle-Per. 40 kilo tung och med sina stora silverringar i öronen vaggade hon fram med sitt huckle över den bara hjässan. Någon peruk skulle hon minsann inte ha i värmen.
Under samma period insjuknar min väns pappa. Göran blir sjuk i samma dumma diagnos, men av en annan sort. De springer om varandra på cellgiftsbehandlingen och är lika mycket flint båda två. Cellgifterna hjälpte henne och hon besegrade sin cancer. Efter några månader friskförklaras min mamma. Medan Göran aldrig mer kommer hem.
Marginalerna är så små och får mig ofta att tänka på vad som kunde skett. Vad som hade varit annorlunda idag och vilken tur jag har. Nu står vi tillsammans i trädgården och planterar om jordgubbarna. Jag har en mamma i livet. Bara det är värt att fira, inte bara på söndag.
Min väns pappa lever inte men hon lever. Varje dag utvecklas hon och blir starkare och klokare. Jag känner mig nära henne efter den period vi delade tillsammans. När jag var hemma i Värmland nyligen sågs vi. Vi diskuterade årets odlingar och hur livet lett oss in på olika vägar. Inte minst hur den sommaren påverkade oss och de val vi gjort.
Vi minns den sommaren och hur den varma asfalten brände under fötterna medans mammas olika hucklen lyste i skuggan. Tänkt om livet hade velat något annorlunda.
Nu är asfalten varm även här och nästa helg spelar Victor Leksell i Piteå. De regniga sommardagarna renar, samtidigt som trädgården växer sig större och starkare. Precis som tårarna gjorde min vän starkare.