“What a difference a day makes, 24 little hours…” sjöng Dinah Washington på den tiden när jag var ung och odödlig. Tänk vad tiden går. Hela tiden. Utan uppehåll. “Tiden stod stilla” är ett talesätt. Nonsens. Tiden står aldrig stilla.
Vilken skillnad en dag gör, tjugofyra små timmar. Visst. Men varför vräka på med ett helt dygn. Bara en enda liten timme gör en jäkla skillnad.
Än en gång har EU tvingat oss att pilla på kroppens biologiska klocka och ställa in trädgårdsmöblerna vi nyss satte ut och drömde om en underbar sommar. Den blev varm. Så varm att vi måste vistas inomhus. Åtminstone vi i riskgruppen. Man tillhör alltid någon riskgrupp som kan belasta någonting beroende på var på livets motorväg man befinner sig. Vården. Bilprovningen. Däckbytarna. BB.
I Region Stockholm uppmanas kvinnorna att skjuta upp födandet. Hur då? Likt en savannelefant gå gravida i två år? Barnmorskorna har sagt upp sig för att de inte hinner med sitt jobb. Så var ska de stackars gravida stockholmarna vända magen. Här uppe i norr har vi ju gott om plats, än så länge, men kanske inget överskott på barnmorskor. Det får väl bli Betlehem.
Trädgårdsmöblerna fick stå där ute, alldeles ensamma denna heta sommar, ett resultat av människans ringa insikt om att jorden snart är obeboelig och att ingen annan planet vill ha oss, men nu skulle dom in i alla fall och klockan ställas om till normaltid, alltså vintertid. Fixat, om än något senfärdigt i mitt fall. Och det är något jag verkligen rekommenderar. Det är den längsta söndag jag upplevt.
Att upptäcka att klockan inte är kvart i åtta, utan kvart i sju är helt fantastiskt. Som genom ett trollslag, poff bara, har du all tid i världen och du hinner allt och dagen är fortfarande ny. Till sist är du så utarbetad att du måste krypa i säng redan klockan tio, för att vakna utvilad en timme tidigare än normalt och så där håller det på tills den 27 mars 2022 då sommartiden återigen förstör min och kornas livsrytm.
Fåglarna fortsätter som förr. Skiter fullkomligt i klocktiden.Vintertid är normaltid. Alltid. Och vet ni, jag tänker göra som blåmesarna (tyvärr smartare än våra dyrt betalda EU-ledamöter som hittat på eländet). Jag tänker inte återställa den där timmen jag fick tillgodo i söndags. Behöver den. Nu när tiden går så fort och jag så sakta. Drar mig, som väggklockan jag ärvde av mamma. Skulle behöva servas, båda två.